Det är ofta jag får tipsa andra människor om böcker. I bokhandeln åt kunder, som bokbloggare åt andra bloggare, som bokmal åt vänkretsen. Ibland tipsar jag på eget bevåg, ibland får jag en direkt fråga (där frågeställaren nog inte har en aning om vilka fördämningar hen precis öppnade).
Som en av få finlandssvenska medlemmar i den eminenta svenska bokbloggarmaffian får jag även nu som då frågan om bra finsk och/eller finlandssvensk litteratur. Vad gäller den finska litteraturen har jag tyvärr pinsamt dålig koll, ett faktum som jag dock kan dölja rätt bra genom att helt enkelt hänvisa till att det inte finns särskilt många moderna författarskap översatta till svenska förutom de mest uppenbara (ja, Sofi Oksanen, jag tittar på dig!). Om det sedan beror på en fattig förlagsbransch, svåra marknader att ta sig in på eller helt enkelt ett dåligt självförtroende vad gäller produkten, kan jag inte ta ställning till.
Vad jag däremot kan göra, är att tipsa er om lite finlandssvensk litteratur. Min personliga trio av böcker ni kan kika närmare på för att få en liten inblick i hur vi med ”den klingande finlandssvenskan” tycker och tänker.
Sommarboken av Tove Jansson. Mycket fantasifullt va, att börja med Tove Jansson? Se det som en mjuklandning. Kvinnan bakom böckerna om mumintrollen (som för den delen är alldeles underbara att läsa även i vuxen ålder!) skrev ju faktiskt en hel del annat också. Mitt tips är Sommarboken, som kom ut i nytryck som pocket för några år sedan, och således borde gå alldeles utmärkt att få tag på. Genremässigt ligger den någonstans mellan en novellsamling och en roman, då den består av berättelser som kan läsas i valfri ordning. Miljön är densamma, ön ute i yttersta havsbandet, och där bor femåriga Sofia med sin pappa och farmor. Inte året om, men från kalla april till långt in på hösten. Precis som i muminböckerna vimlar det av små vardagsfilosofiska funderingar, och samspelet mellan den frågvisa Sofia och den smått lakoniska farmodern är fint att läsa om. En klassiker som tål att läsas om och om igen, både för sig själv och för andra.
Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen. En annan given klassiker, av Svenskfinlands grand old lady. En självbiografisk diktsamling, eller snarare en roman på dikt, för det här är ingen så kallad ”svår” lyrik. I stället drabbar texten om den alkoholiserade mannen, kvinnan som vill ha egen tid för att få skriva och barnen som lär sig ljuga på grund av pappans drickande, dig rakt i solar plexus. Så himla ärligt och rakt på sak, så modigt! Min första läsning av Århundradets kärlekssaga var stående lutad mot bibliotekshyllan och andlöst bläddrande. Sedan dess har jag, min vana otrogen, köpt den och läst om den många, många gånger. Gör det ni också!
Du eller aldrig av Malin Kivelä. Som slutkläm måste jag ha med den här lilla pärlan som är en annan bok jag läst om flera gånger (och tro mig, det händer nästan aldrig. So many books, so little time…!). Intrigmässigt låter den lite platt när man försöker beskriva den: möten i ett vintrigt Helsingfors, men när det kommer till både språk och stämning är den oslagbar. Den ultimata boken för mörka kvällar tillsammans med en stor kopp te. Kanske inspirerar den er rentav till ett besök till Helsingfors, och vad vore väl roligare än det?
Jessica Andersin
Bokbabbel.com
Publicerad: 2012-09-22 10:00 / Uppdaterad: 2012-09-21 15:12
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).