Vart har egentligen ideologierna tagit vägen? Ni vet, de stora systemen av sammanhängande, politiska tankar, de som byggde på grundläggande föreställningar om människans natur, om vad som var rätt och fel? Jag vet att det är ett bra tag sedan ideologierna förklarades döda (någonstans kring Berlinmurens fall och Sovjetunionens upplösning). Kanske är det bara jag […][...]

I boken möter vi Fanny och hennes mamma när moderns tjat och gnat håller på att ta över. Det fyller hela sidorna, och Fannys huvud, så till bredden att Fanny ger upp och ger sig iväg. Hon ger sig iväg in i en fantastisk drömvärld och precis som i Till vildingarnas land försvinner all text […][...]

Det är konstigt, sa Hemulen. Nu har jag igen den där känslan av att det hela tiden händer samma slags saker. Sent i november I förordet, som Jukka Laajarinne kallar ”Från ett kryp till ett annat” skriver han att Tove Jansson när hon levde inte gav mycket för alla vetenskapliga analyser av muminfigurerna. ”Jag önskar […][...]

Sverige styrs från en ö. Riksdagen är isolerad, rent fysiskt. I fästningen bakom vallgrav och huggen granit barrikaderar sig de folkvalda. Den beskrivningen kommer inte ur Därför vann dom utan ur (eller åtminstone ur förlagsinformationen om) Torbjörn Nilssons De omänskliga. Berättelser om politik. Andemeningen är nu densamma, när samme Nilsson är redaktör för en samling […][...]

Man brukar ju säga att bra barnböcker är sådana som både barn och vuxna får ut saker av. Även om det kanske är ganska olika saker. Tyvärr har jag aldrig läst Pappan och havet som barn – jag upptäckte den först på universitetet av alla ställen – men jag tror nog att barn kan hitta […][...]

Få saker är så välgörande som konflikter. Att folk går omkring och är överens kan ju för all del vara mysigt, men inte blir man så mycket klokare av det. Kommer man ihop sig, däremot. Då klarnar konturerna av allt möjlig spännande. Ta till exempel det vinterlånga bråket om Liza Marklunds Gömda. Där har vi […][...]

Det är lika bra att erkänna genast: Jag är en stor beundrare av Tove Janssons författarskap. Min mamma kan både Hur gick det sen? och Vem ska trösta Knyttet? utantill och det hände därför att jag och mina syskon satt lutade mot kylskåpet och bläddrade i böckerna medan mamma lagade mat och reciterade texten. I […][...]

September porlar snabbt förbi. Inte så mycket för det eviga regnandet som för efterlängtat besök av lillebror med tillhörande japansk svägerska. Min bror är sedan sex år bosatt i Tokyo och verksam som animatör (fina, mörka Tekkon Kinkreet finns på svensk dvd, med tjusigt beröm av brodern på kommentarspåret, minsann). Mycket cool karriär och kanske […][...]

Jag vet inte riktigt vad poängen är med en kvinnodag. Om det inte mer jämställer kvinnor med semlor och kanelbullar än med män. Men jag tar ändå tillfället i akt att läsa ikapp lite i ämnet – bland annat Gunilla Thorgrens roliga Grupp 8 & jag om 1970-talets kvinnokamp – och det slår mig att […][...]

Den underbara familjen Kanin bor såklart i den underbara delen av Sagoskogen. Men en underbar del förutsätter sin motsats, och mycket riktigt finns också en fruktansvärd del av skogen, dit Lillebror Kanin förvillar sig under en utflykt för att plocka blåbär. I den underbara delen flyger vackra fjärilar omkring bland färgglada blommor och träden bebos […][...]