Sara Ohlssons Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag handlar till stor del om samma problem som tjejer tampats med i alla tider. Rädslan för att bli sedd som slampa. Det där att vilja så mycket, att känna så mycket, att prova saker och egentligen inte förstå vad som skulle vara […][...]

Det är en balansgång att skriva om två överdramatiska och barnsliga 15-åriga tjejer. Att dessutom låta dem prata engelska i var tredje mening, döpa kapitlen efter nagellacksfärger och ha fladdrande fjärilar på boksidorna, är på något sätt så dömt att misslyckas. Men Sanne Näsling misslyckas inte med något i sin debut Kapitulera omedelbart eller dö, […][...]

Under tiden som jag läser Salome skriver jag till Lina och säger att jag tycker att den är obehagligt läskig på ett sätt som jag inte kan precisera. För det finns inget farligt med utgångspunkten i Salome, huvudpersonen Elsa Mo är 14 år, hon lever i en villaidyll i ett litet samhälle i Skåne, det […][...]

Att vara femton år och kär i en tjej är inte lätt. I det fallet spelar det nog ingen roll om det är en kille eller tjej som sitter på känslorna. Att vara kär i tonåren är att ta de första stapplande stegen mot vuxenlivet. Man har slutat fråga chans, men har liksom ännu inte […][...]

Det var längesedan jag sträckläste en bok där jag uppriktigt har längtat efter fortsättningen. Läst överallt och hela tiden. Agnes Hellströms debutroman är en sådan bok. Motståndslös. Ränderna går aldrig ur utspelar sig i skiftet mellan 1990-tal och år 2000. Platsen är Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket, en gymnasieskola där bland andra kungen och Olof Palme har […][...]

Om man skulle läsa, eller se, Christina Herrströms Glappet med en högstadieklass eller något sådant så skulle man säkert kunna ha diskussioner om den hela terminen. Skulle man skriva en avhandling om den så skulle denna förmodligen ha någonting om det postfeministiska problemet i undertiteln. Det känns som om jag använt begrepp som idéroman och […][...]

Kristian är sexton år, tyst, blyg och utan vänner. Han kom till som ett misstag och hans pappa har inte hört av sig på länge, hans mamma väntar barn med en ny man. Han ser Sanna dansa och blir förälskad. Sanna är också sexton år. Hon skriver dikter vid sin pappas grav. Hennes bästa vän […][...]

Det är skitsvårt att skriva om tonåren. Felen som man som författare kan göra är många. Börjar man till exempel att skriva för sent i livet är man ofta alldeles för distanserad från händelserna i fråga för att kunna få till en autentisk beskrivning. Börjar man å andra sidan skriva för tidigt, det vill säga […][...]

Lärarna snackar om att tjejerna ska bli mer framåt, vara starkare, ta mer plats i klassrummet. Ja då, ja då, ja då. Samma gamla tugg. I Signes klass, liksom i många andra klasser, är rollerna cementerade sedan länge. Det finns det balla gänget och det finns töntar och så finns det en lite mer diffus […][...]

I mitten av nittiotalet var jag som mest inne på romaner med långa poetiska titlar. Det var ett ganska lönsamt intresse: då kom ju bland annat Johanna Nilssons debut Hon går genom tavlan, ut ur bilden. Och så Charlotta Cederlöfs Och likväl rör hon sig (med undertiteln ”en tonårsförälskelse”). Två verkliga fullträffar för en tonårstjej. […][...]