Att vara femton år och kär i en tjej är inte lätt. I det fallet spelar det nog ingen roll om det är en kille eller tjej som sitter på känslorna. Att vara kär i tonåren är att ta de första stapplande stegen mot vuxenlivet. Man har slutat fråga chans, men har liksom ännu inte fått något bra substitut att ersätta det med. Skall man kyssa personen, ta dess hand, eller kanske gå fram och fråga?

Samtidigt finns det få andra tidpunkter i livet där man är så modig som i tonåren. Det finns en känsla av att vara oövervinnerlig, man vågar vad som helst. Kanske måste den känslan finnas där för att man skall våga lämna barndomen och bli vuxen.

Bokens Stella är modig. Hon är kär i sin bästis Sigrid och hon är inte rädd för att visa det för omgivningen. Hennes problem rör sig snarare i banor kring huruvida känslorna för Sigrid är besvarade eller ej, hur omvärlden reagerar på hennes kärlek kunde hon inte bry sig mindre om. Och det är ju precis så det skall vara.

Oavsett vem som är föremålet för din kärlek, oavsett kön, så skall inga tankar, inte ens de som är i bokform, behöva läggas på att analysera hur omgivningen skall reagerar. Jag tror det är lätt, särskilt när man skriver om kärlek som avviker från normen, att lägga alltför stort fokus på omgivningens reaktioner, så stort fokus att kärleken glöms bort. Men så är det inte här och det är bra.

Samtidigt negligeras inte de problem som fortfarande omgärdar det där med att komma ut som homosexuell, att avvika och inte välja den väg som är den av samhället utstakade. Stella funderar mycket över hur man går till väga för att visa sin kärlek när föremålet för ens kärlek är en annan tjej, hur hon skall bete sig om inte Sigrid besvarar hennes kärlek utan tycker att hon är onormal och konstig.

Inte heller när Stella och Sigrid sedan blir ett par ifrågasätter de någonsin sin rätt att vara tillsammans, trots omgivningens mer eller mindre uttalade avståndstaganden. De funderar aldrig över huruvida de borde anpassa sig till den omvärld som inte alltid är så accepterande, de skäms inte för sin kärlek, de vet att de har rätt till den och det är så befriande att läsa om deras kompromisslöshet att det nästan är som att jag vill knyta näven i luften och utropa Girl Power!