Maskarna föll ner runt Lassemiss. När de landade på hans stora svarta skor hördes ett knäppande ljud, som om det regnade. ”Den måste begravas”, sa han och gick förbi våra moppar. Han gick ut några steg längs stenmuren och lade ned ekorren på gräset och började gräva med händerna. Efter en stund reste han sig […][...]
























