Att göra böcker baserade på podcasts och radioprogram är något av en trend. Den senaste tiden har till exempel P1:s Allvarligt talat med Lena Andersson och Caroline Ringskog Ferrada-Nolis och Liv Strömquists En varg söker sin pod gett upphov till trycksaker. Men där Strömquists och Ringskog Ferrada-Nolis Kära Liv och Caroline bygger på deras resonemang […][...]

Finns det någon särskild händelse i ditt liv som du skulle vilja se gestaltad på en teaterscen? Kanske till och med på den svenska nationalscenen? Det är den centrala frågan i de intervjuer som utgör grunden för Mattias Anderssons båda pjäser The Mental States of Gothenburg och The Mental States of Sweden. I den förstnämnda, […][...]

I antikens Grekland var dramatiken en av litteraturens grundstenar. Teatern hade en viktig funktion som platsen där människorna kunde lära sig och diskutera samhällets värderingar. Än idag fascineras och inspireras vi av pjäserna om Oidipus, Medea och Antigone. Och precis som då har teatern många ansikten. Den kan få oss att skratta eller gråta, ge […][...]

År 1900 kommer en artonårig kvinna som patient till Sigmund Freud. Av psykoanalytikern får hon diagnosen hysteri, med symptom som afoni, avsaknaden av röst. Freud ger henne också namnet Dora, och på henne grundar han sin första fallstudie och flera av sina banbrytande teorier. I hennes berättelser läser han bland annat in symboler för sexualitet […][...]

Jag läser ju att den är rolig. I recension efter recension, faktiskt. Stefan Norrthons debutroman, Det är alldeles för få som ger upp, om skådespelaren Jocke som bara fått mindre och mindre roller på den stora Stockholmsteater där han arbetar, men som inte desto mindre lägger en oerhörd prestige i det han gör. Jocke spelar […][...]

Förra sommaren lyssnade jag på Martina Montelius sommarprat under en tågresa genom Skåne. Antagligen hade jag ett stort flin och höjda ögonbryn hela tiden. Direktsänt, utan något skrivet manus, bara lösa idéer om vad hon ville prata om. Utsvävningar. Rappakalja, långa utlägg om dubbelnougat (hennes matsäck i studion). Svammel skulle nog många säga. Kanske bytte […][...]

Att dramatik ges ut av ett förlag är en ovanlighet. När Atlas nu gör en satsning på svensk dramatik kan jag bara hoppas att det sätter en boll i rullning, att fler pjäser trycks och framförallt att fler läsare upptäcker genren. Drama! Tre svenska pjäser är ett bra exempel på att dramatik också är utmärkt […][...]

”Vad kallar ni den?” Det är det första som sägs i föreställningen Girls will make you blush som just nu spelas på Unga Clara i Stockholm. Det karaktären syftar på är sitt kön, det som samtidigt har så många namn och ändå knappt något. Hennes fråga visar en vanlig attityd gentemot kvinnokönet – vi vet […][...]

2009 blev en ny kulturutredning klar. I samband med det skickade Helsingborgs Dagblad ut en enkät till riksdag och regering om deras ”kulturella livsbagage”, som sedan publicerades och analyserades i tidningen. I den här boken har själva enkätsvaren samlats (av någon anledning inte det andra materialet) och frågorna våra folkvalda har besvarat är följande: Vad […][...]

Det första som slår mig är baksidestexten där jag kan läsa om vilken avgörande betydelse Lorcas vänskap med Luis Buñuel och Salvador Dali hade när han skrev de två pjäserna Publiken (1930) och Så går fem år (1931). Vad som inte nämns här är hur filmmanuset Resa till månen (1929) fick de goda vännerna Buñuel […][...]