Det är samma gamla story: tjejlaget som får all uppmärksamhet, alla sponsorpengarna, de bästa träningstiderna och omklädningsrummen. Som kan räkna med en framgångsrik och riktigt lönsam karriär om de blir tillräckligt bra. Samma gamla story: tjejen som ligger med ännu en kille, och det höjer bara hennes status ytterligare, medan hans kan bli förstörd om […][...]

Så var den sista delen i Karin Smirnoff trilogi här. Jag hade längtat! Kanske för mycket, så jag läste nästan hela boken på en gång. Sen var den plötsligt slut, och det kändes tomt. Sorgligt. Jag vill ha mer. Kände nästan direkt att jag ville läsa om trilogin, för att kunna stanna hos Jana. Senaste […][...]

Varför har jag aldrig hört talas om Kautokeino? Varför blir jag först lite förvirrad när miänkieli refereras till som finska? Varför har namnet Læstadius alltid bara fått mig att tänka på förbud mot gardiner och alkohol, utan att någonsin göra mig nyfiken på vad som kan ha funnits bakom de förenklingarna? Ja, det beror såklart på […][...]

Modetidningar visualiserar ofta lyckan i att äga ett visst plagg, ett visst nagellack eller en viss parfym. Med välkomponerade bilder och vackra människor ska köplusten väckas. De estetiska bilderna är ofta traditionella och i viss mån slentrianmässiga. Ofta är texterna i modetidningar kortfattade och saknar fördjupning som skulle kunna förklara de olika faktorer som samverkat […][...]

Jesper Weithz har skrivit den satiriska boken 2020 – en framtidsoptimistisk roman. Den handlar om Panter, som föds 2020, samma dag som FN förklarar tvågradersmålet omöjligt att nå. Panter lever i en tid där klimatkatastrofen har eskalerat, inkomstklyftorna är groteska och privatiseringarna har nått nya höjder. Första delen av berättelsen handlar om Panters liv i […][...]

Omslaget till Kristian Lundbergs senaste diktsamling avbildar en typisk svensk trappuppgång. Det brun-beige-blå går ton-i-ton, men trots det är det något med de raka linjerna som är alldeles för perfekt – det blir hotfullt. Ungefär på samma sätt som dikternas enkla, raka språk snärjer in, täpper till, nästan kväver. Perspektivet på omslagsbilden är riktat snett […][...]

Huset har gråa eternitplattor. En liten detalj, men ändå anger den tonen i romanen Skraplotter. I trilogin Vargskinnet av Kerstin Ekman ligger centrum för händelserna i huvudsak i glesbygdens Jämtland. I den andra romanen drivs personerna iväg till Norge, Småland, Stockholm och Sydeuropa. I tredje delen sträcker sig bågen utanför Europa. Ett besök sker i […][...]

Jag klyver er itu är Tamara Mivellis debutroman. Det är en kort bok med ett vackert poetiskt språk där varje ord känns som om det hittat rätt. På varje sida ryms en kort berättelse i form av Marys minnen eller iakttagelser. Bokens första sida, första berättelse: Barn ska inte dyka, säger pappa. Deras organ är […][...]

Att läsa Barbro Lindgrens Du ber mig beskriva en flod och samtidigt vara instängd i en storstad, långt bort från den öländska naturen, är lite som att kliva ut i frisk luft och ta ett djupt andetag. Där är barndomsminnen och nära familjerelationer, nyponrosor och hundloka, träd och flod, gryning och svalt ljus. Dikterna befolkas […][...]

Åtta noveller ger oss en finstämd inblick i olika människors liv – allt ifrån inflyttade Stockholmare, några ofrivilliga rockstjärnors turnéliv genom Sverige och Tyskland samt mamman som förlorat sitt barn. Hon som helt sonika bestämmer sig för att bara fortsätta att gå under sin spontana promenad. Det är bitvis en brokig skara personligheter som presenteras. […][...]