Sara Lövestams roman Ljudet av fötter har undertiteln ”Första Monikabok”. Som Bibelns Första Mosebok, som inleder Gamla testamentet med mänsklighetens och släkternas historia. Ljudet av fötter inleds mer samtida och vardagsnära, med ett besök på en fertilitetsklinik. Monika och hennes pojkvän försöker få barn. Hon får krypa upp i gynekologstolen (eller snarare ner, som alla […][...]

Det är inte helt lätt att kategorisera Pär Thörns senaste bok. Är det en novellsamling? Som är semi-verklighetsbaserad? Eller är det kanske ett slags fiktiva essäer? Att genrebestämma texten är inte bara svårt utan säkerligen mindre intressant än att läsa den, så vi kan strunta i det där med kategoriseringen. Vi kan kalla det en […][...]

Doris är 32 år och singel, något hon försöker råda bot på genom diverse dejtingappar och -sidor. På en av dem möter hon Petter, som slår an något hos henne. Han ställer frågor på ett annat sätt än andra, får henne att berätta och verkar genuint intresserad. Ibland går han över en gräns men lyckas […][...]

Idag fick jag en dagbok av min dotter. ”Jag vill att du skriver i den varenda dag.” Vi fikar. Det gör vi ofta och hon är precis lika ljuvlig som alltid. Snäll, vacker, omtänksam och den finaste dotter man kan tänka sig. Eller vem försöker jag lura? Bakom det vackra ansiktet med perfekt microbladade ögonbryn […][...]

Dags för gosedjursfest! Rosa boaormar, fluffiga kaniner och färgsprakande enhörningar. Alla har med sig sina favoritgosedjur – ja, alla utom bokens huvudperson. Mjukishunden Frassen har nämligen blivit kvar hemma, och pappa säger att det inte finns tid att åka och hämta honom. Hur ska de kunna ha gosedjursfest utan Frassen? Det går ju inte. Snart […][...]

Det har gått tio år sedan massmordet på Utøya och bombdetonationen i Oslos regeringskvarter. Terrordåden var chockartade och outhärdliga för i princip alla. Därför var också förklaringsmodellen ”en ensam galning” välkommen. Många av oss kunde inte – ville inte – ta in att vårt samhälle och vår tids idéer kunde alstra ett sådant groteskt våld. […][...]

I början av Gå med mig till hörnet sitter huvudpersonen Elise hemma och tittar på tv. Katten spinner, maken stökar med något renoveringsprojekt och Netflix tror att de vet vad hon behöver. Och sen dök den lilla symbolen för meddelande upp på telefonen. Och hon tänkte, tänk om det är hon, tänk om det är […][...]

Förra året bjöd Nirstedt/litteratur på två nyutgåvor av några av Sven Lindqvists mest uppmärksammade böcker, varav den ena är den här boken som innehåller både Bänkpress (först utgiven 1988) och Ökendykarna (först utgiven 1990). Till formen består båda delarna av numrerade textavsnitt, även om de i Bänkpress är kortare och Ökendykarna är indelad i ett […][...]

Emma Rävås debutroman, Jag händer jämt, tar sin utgångspunkt i ett Nu, ett Nu som är ett Efteråt. Ett nu där Andrea inte riktigt orkar med någonting, och där få personer längre orkar med henne. När hon försöker göra någonting ”normalt”, som att följa med sin lillasyster på en fest, triggar en lukt igång något […][...]

I lejonburen sitter Kristina, till döden trött på det politiska spelet där hon är den främsta pjäsen men också en black om foten. Hon är den fångna lejoninnan, det övergivna barnet, den bildade och intelligenta kvinnan, den märkliga drottningen, det potentiella avelsstoet, den mäktigaste men också den maktlösa. Hon är ensam, som alltid ensam. För […][...]