Dags för gosedjursfest!

Rosa boaormar, fluffiga kaniner och färgsprakande enhörningar. Alla har med sig sina favoritgosedjur – ja, alla utom bokens huvudperson. Mjukishunden Frassen har nämligen blivit kvar hemma, och pappa säger att det inte finns tid att åka och hämta honom. Hur ska de kunna ha gosedjursfest utan Frassen? Det går ju inte. Snart beger sig hela förskoleklassen på utflykt, med utflyktsrep och allt, genom stan för att hämta Frassen.

Många känner kanske till Elin Johansson genom hennes böcker Veckan före barnbidraget och Hemma hela sommaren, illustrerade av Ellen Ekman. Då fick vi socialrealistiska och väldigt detaljrika vardagsäventyr. I Gosedjursfesten, som illustrerats av Hanna Granlund, är berättelsen något enklare, men inte desto mindre fängslande ur ett barnperspektiv. Hanna Granlunds bilder är färgglada och fulla av känslouttryck och humor. Särskilt mycket uppskattar jag hur barn och vuxna som skolklassen passerar under sitt äventyr, också får liv och blir en del av historien.

Jag boktipsade om Gosedjursfesten för några veckor sedan, då min tvååring här hemma hade den som storfavorit under en period. Troligen har boken ännu mer att ge barn som är något äldre och bekanta med skolans värld, men den visade sig också fungera utmärkt för en som ännu inte går i skolan. Den enkla strukturen och framför allt temat med gosedjur är troligen en igenkänningsfaktor även för de mindre. I slutet av boken kommer också ett vackert uppslag med bara gosedjur att titta på och prata om efter berättelsens slut.

Som vuxen hittar jag också en hel del att känna igen mig i och drar mig till minnes när jag letade som en galning efter dotterns borttappade nallebjörn. Paniken som spred sig innan vi till slut hittade nallen som låg fastkilad på sidan av regnskyddet till barnvagnen!

Gosedjursfesten påminner om vikten att inte underskatta barns relation till sina mjukisdjur. Kanske kan den också inspirera till en och annan djurfest på hemmplan?