Tove Meyer, skribent sedan tidigare, debuterar i år med diktsamlingen Asfaltshimmel och jag ska börja med att vara ärlig: när jag slår upp boken och möts av namnet på ett litet, för mig okänt förlag, en grumlig logotyp, en text utan ligaturer, samma gamla vanliga gemener i flitigt radbrutna meningar – och vänt’ nu här, […][...]

Birger Sjöberg nämndes ofta i forna tiders litteraturöversikter, som exempel på svenska författare av betydelse. Hans mest kända texter finns tonsatta och framförs ofta till gitarr vid visfestivaler. Berättelsen Kvartetten, som sprängdes var Sjöbergs enda roman. På knastertorr och akademiskt ordlekande vis vävde han en skröna som gjorde att han hamnade på listan av böcker […][...]

Sofie Sarenbrant är skicklig på att hitta aktuella ämnen att skriva om. Hennes deckare har utspelat sig på spahotell, marathon, mäklarvärlden, sjukhus och psykvården. Nya boken Tiggaren behandlar hemlösas hemska situation i Stockholm. Boken tar vid där den förra, Avdelning 73, slutade. Här länkar det vid efter ond, oväntad död och många av karaktärerna är […][...]

Att modernismen är Ingela Linds stora intresse är tydligt, den kulturella rörelsen har stått i fokus i flera av hennes böcker. Så även här, men med ett lite annorlunda upplägg än tidigare. Istället för längre delar, som i den senaste boken Blod i salongerna, består Övermod av ett flertal ”stycken”. Några är längre, många är […][...]

Dikten är slungad ur köttet, och den kretsar kring avlelsen, födseln och föräldraskapet. Eller ur kreaturet, ockupationen och diktaturen om man så vill. Dessa rader höll jag igår på att läsa för en nygravid vän, men hittade inte snabbt nog och samtalet vandrade vidare: Blank skräck, sadism och – solidaritet? Hur allt bortom en viss […][...]

Athena Farrokhzad och den rumänska författaren Svetlana Cârstean befann sig 2012 på en översättarworkshop. Cârstean kan inte svenska, Farrokhzad inte rumänska. Ändå slutade det med att de översatte varandras diktsamlingar (Skruvstädsblomman och Vitsvit) till svenska respektive rumänska. Trado är en förlängning av deras kollaboration. Trado är uppbyggd som ett altarskåp, där varje insida bär en […][...]

Göteborg har förändrats. Där Poseidon en gång stod staty längst upp på Avenyn står det nu en katedral. En av bokens huvudkaraktärer, Markus, är kantor i katedralen och vi möter honom strax innan lucianattens offerritual skall ta sin början. Läsaren förstår att Markus har tvivel kring ritualen, och att dessa tvivel har uppstått nyligen. För […][...]

Jag får börja med att erkänna att jag inte är något Barbie-fan. Jag kan inte ens minnas att jag ägt en Barbie själv, men det verkar ju alldeles för osannolikt? Jag är född på 70-talet och kanske hade Barbie lite spelat ut sin överväldigande roll på 80-talet då jag väl främst borde ha varit intresserad? […][...]

För mig är läsning till mycket stor del förknippat med verklighetsflykt. Jag läser mest och helst om andra världar och andra tider. Men nånstans utanför min snäva läsning har jag ändå snappat upp att det finns en ny och tydligen spännande svensk arbetarlitteratur där diktsamlingar om köksarbete och kortromaner om bilparkering får en hel del […][...]

De kom från sovjetimperiets alla håll till en landsände de fått höra anslutit sig frivilligt. För sina nya landsmän var de snarare ockupanter och efter Sovjetunionen fall blev många av dem, trots att de inte sällan bott i Baltikum i generationer, ickemedborgare. De fick grå främlingspass och deras modersmål ryska, som fortfarande är det dominerande […][...]