Jag får börja med att erkänna att jag inte är något Barbie-fan. Jag kan inte ens minnas att jag ägt en Barbie själv, men det verkar ju alldeles för osannolikt? Jag är född på 70-talet och kanske hade Barbie lite spelat ut sin överväldigande roll på 80-talet då jag väl främst borde ha varit intresserad? Jag vet inte, men enligt Barbie älskar Sverige är hon tidlös:

Efter mer än 50 år i Sverige är Barbie still going strong. Som leksak, samlarobjekt, kulturyttring, ikon. Hon är ett levande begrepp som lockar och intresserar, retar och irriterar. Barbie är både lustfylld nostalgikick och problematiserat samhällsfenomen. Hon är tidlös. Det ligger i hennes natur, som världens genom tiderna mest säljande leksak.

Om jag inte varit särskilt intresserad eller insatt tidigare så blir jag det när jag läser den här boken. Med stort engagemang skriver Lotta Malmstedt Barbies historia, främst ur ett svenskt perspektiv. Här återges kampen om vem som hade rätt att sälja denna eftertraktade docka och hur man med smarta marknadsföringsknep skapade ett ha-begär kring både dockan och alla tillbehör.

Historiken är rikligt illustrerad med tidningsurklipp ur samtida tidningar. Ett urklipp ur Allers från 1966 visar en bild av Mona Andersson, senare Sahlin, som

är en riktig ordförande fast hon ännu går i småklasserna. Mona Andersson i Nacka blev den första Barbieklubbordföranden i Sverige eftersom det var hon och hennes sju lekkamrater som bildade den första inregistrerade klubben.

Barbie betraktas ofta som en leksak med tveksamma ideal. För vuxen, för smal, för yppig och för passiv. Men att vara ordförande i en Barbie-klubb som barn kanske kan vara bra för karriären? Kreativiteten har också blomstrat i Barbies spår och många vittnar om att de skapat egna kläder till sin Barbie.

Men det finns förstås också en hel del tveksamma detaljer i den här leksakshistorien. Marknadsföringstekniken är säkert sju resor värre idag, men det som slår mig här är att alla så aningslöst verkar ha spelat med i marknadsföringen. Men sådant är väl alltid lättare att se i backspegeln förstås?

Bokens andra del är en road-trip med en tillbakablick i 1960-talets Sverige genom dess arkitektur. Fotografen Hans Jonsson har fotograferat Barbie, Midge och Ken i tidstypiska kreationer framför mer eller mindre kända svenska byggnader från 1960-talet. Varje bild ackompanjeras av en kortare text om byggnadsverkets i fråga och blir därför samtidigt en arkitekturhistoria. Tillsammans med de tidstypiska kläderna på Barbie med vänner så känns det som bilderna är tagna då, trots att de är tagna idag. Det är snyggt och roligt. Och lärorikt.