”Det som är botten i dig är också botten i andra” skriver Gunnar Ekelöf i dikten Färjesång. Vi behöver sannerligen påminnas om detta i en tid där migrationsdebatten ofta begränsas till att handla om numerärer och kostnader. Och där bilden av de som sökt sig hit från andra länder och kulturer blir allt mer stereotyp. […][...]

Redan i de första kapitlen infinner den där dova obehagskänslan sig. De metalliskt blå blommorna som dyker upp överallt är olycksbådande, de tränger sig upp igenom trottoarer, tar över hela landskap, slår ut skördar, och sprider sig med en hastighet som borde vara omöjlig. Varifrån kommer de, och vad är de egentligen? Lisen är forskare […][...]

Sebastian har ett nyårslöfte där han varje månad, under ett år, ska kyssa en ny person. Fride är fruktansvärt kär i Miriam. Johannes har konstnärernas version av skrivkramp. Yodit är ny i kompisgruppen och vet inte riktigt om hon hör hemma med de andra. Runt omkring finns Linn, Aron, Mikai … Det är ett myllrande […][...]

Har du för mycket saker? Check. Letar du ibland alldeles för länge efter något du borde veta var det är? Check. Lägger du väldigt mycket tid på att organisera dina ägodelar? Check. Om man beräknar kostnaden för specifikt förvaringsyta i din bostad, är den orimligt hög? Check. Således: Jag, om någon, borde verkligen prylbanta, d.v.s. […][...]

Martin Kellermans serie Rocky har varit föremål för stor uppskattning och indignation i närmare två decennier nu, och även om kanske inte allt är strikt självbiografiskt (en del hoppas jag verkligen är tillspetsat) så är det ingen hemlighet att serien mer eller mindre är Kellermans öppna dagbok. Därför har den också förändrats över åren, och […][...]

Slå mig inte. Psykisk ohälsa. Det är ingenting enhetligt utan ett paraplybegrepp för olika tillstånd. Varje enskild psykisk sjukdom är sin egen, något i sin egen rätt och har inte nödvändigtvis något gemensamt med de andra. Olika psykiska åkommor samexisterar naturligtvis, påverkar eller genererar ibland varandra, men att prata om psykisk ohälsa som ett odefinierat […][...]

Varje svensk konsumerar i genomsnitt nästan 40 kilogram socker varje år. För ett par sekel sedan var det en lyx få förunnat att kunna konsumera ens något enstaka kilo varje år. Men under historiens lopp har sockerkonsumtionen både brett ut sig socialt och stigit per capita, för att i Sverige nå en kulmen under efterkrigstiden. […][...]

”Vad är ni rädda för?” är underrubriken till poeten och litteraturkritikern Aase Bergs och journalisten och kritikern Niklas Wahllöfs Glädjehuset Sverige. Det är för all del en bra fråga. För några som har det – generellt sett – bättre materiellt ställt än på någon annan plats eller i någon annan tid är vi väl ändå […][...]

Yvonne Hirdman har rest tillbaka i historien förut. 2006 kom till exempel hennes bok Det tänkande hjärtat, om Alva Myrdals liv. Och 2010 fick Hirdman Augustpriset för sin biografi Den röda grevinnan som cirklar kring hennes mor Charlottes livsresa i ett mellankrigs-Europa. Lent kändes regnet… utspelar sig under en dryg månad våren 1945. Freden i […][...]

Finland firar 100 år som nation och böckerna liksom kulturprogrammen om vårt östra grannland väller över oss. I Sverige är gemeneman tämligen okunniga om Finlands dramatiska nutidshistoria. Kanske också tämligen ointresserade? När då Herman Lindqvist skriver en tämligen lättsam biografi om Mannerheim, Finlands stora legend, torde det gå att betrakta som en historieupplysande välgärning. Denna […][...]