I sin nya roman Som natten fortsätter David Ärlemalm på den inslagna vägen med att utforska den lilla människans utsatthet och utanförskap. Om debutboken Lite död runt ögonen var plågsam läsning, så är hans nya roman Som natten sju resor värre. Jag kan inte påminna mig att jag blivit lika drabbad av värnlösheten hos en […][...]

I min recension av Bergtagen – den första delen i Järvhögatrilogin – skriver jag om obehagskänslan som väcks av frasen ”det är bara så det är i Järvhöga”. Om hur otäckt det är när något är uppenbart väldigt fel, men ingen vill låtsas om det. Midnattsblot tar vid några månader efter första bokens slut, och […][...]

Det är någonting extra lockande med att läsa en roman som gör nedslag i den staden jag växt upp i.  När det dessutom handlar om IT-brott, spionage och hemliga agenter gör det allt ytterligare intressant. Honungsapan börjar nämligen med att den stora datahallen som Amazon har etablerat i Katrineholm slås ut av en kryssningsrobot. Även […][...]

Miranda växer upp i en dysfunktionell familj i en villa i en Stockholmsförort på 1970-talet. På utsidan ser det länge normalt ut men där inne ekar tysta rop på hjälp. Ett havererat äktenskap som fortlöper bara för att det måste göra det. Modern Gerda som vill vara något annat än bara en mor och är […][...]

Kristina Sandbergs autofiktiva bok En ensam plats handlar om att plötsligt drabbas av bröstcancer och genomgå synnerligen tunga behandlingar med cytostatika, operation och svåra biverkningar. Ofta skriver hon om den starka ångest hon känner inför tanken på att dö från sina barn. Det är försommar 2016 och Kristina är mycket trött. Men hon hinner med […][...]

Det verkar mer vara regel än undantag att prestigefyllda internatskolor då och då skakas av fruktansvärda skandaler. Jag tänker till exempel på när elever på Lundsbergs gymnasieskola under en så kallad ”nollning” 2013 skadade en yngre elev genom att bränna hen med ett strykjärn. Eller när elever på Sigtuna humanistiska läroverk misshandlade en yngre elev […][...]

En angenäm fläkt av gammaldags pusseldeckare vidhänger Kristina Agnérs fina debutdeckare Var inte rädd för mörkret, som handlar om tre generationer kvinnor och ett mystiskt försvinnande. Det är redan augusti och i Tosseboda, en på ytan idyllisk liten ort i mörkaste Småland, råder värmebölja (“sommarens sista dödsryck”). Hit anländer Alva Fagerström efter att ha fått […][...]

Att Siri Pettersen väljer att bygga vidare på sitt universum från Korpringarna – ja, ”värld” är faktiskt för lite sagt, eftersom den trilogin utspelade sig i tre olika, sammanlänkade världar – är inte konstigt. Det här är ett fantasybygge helt i klass med de riktigt stora, väl värt att vrida och vända på igen. Järnulven […][...]

Klara är i trettio-plus åldern och jobbar som assistent på ett produktionsbolag. Hon är hemligt besatt av sin chef Patrik Lundgren. Han är tio år äldre, gift och småbarnsförälder. Klara ägnar nästan all sin vakna tid åt att fantisera om honom. Orimligt mycket tycker till och med hon själv. Hon drömmer om att förföra honom […][...]

Det är något speciellt med Samuel Becketts klassiska pjäs I väntan på Godot (1952). Det går inte att komma ifrån. Jag såg den på Stockholms stadsteater i en uppsättning av Thommy Berggren med Mikael Persbrandt och Johan Rabaeus i de två huvudrollerna, och var helt tagen efteråt. Det var något med deras varma gemenskap mitt […][...]