Veronica pratar med sin man, som säger att han älskar henne. De lägger på och hon tänker: … and he loves you completely for the half an hour, or half a week in which your brother is freshly dead. Veronicas bror dör och hon börjar ifrågasätta allt, utan att våga gå till kärnan där smärtan […][...]

Precis som romanen 2666 släpps Roberto Bolaños ”senaste” roman, Amulett, postumt. Författaren gick bort 2003 och var då en i raden av tämligen välkända spanskspråkiga författare. Efter hans bortgång har dock Roberto Bolaños rykte ständigt stegrats och förökats, kanske med klimax i och med den för några år sedan utgivna 2666, gigantisk till formatet (den […][...]

August Strindbergs En dåres försvarstal är en av den svenska litteraturens starkaste romaner. Att begå ett sådant karaktärsmord på Siri von Essen utan att för ett ögonblick antyda att det går att inta ett annat, mer rättvist, perspektiv ger en säregen läsupplevelse. Kanske är det en dåre som talar men andra röster saknas så det […][...]

När man skriver recensioner är det ju kutym att man inte avslöjar slutet. Jag tänker frångå det här, så om du till exempel levt på Mars de senaste 150 åren, inte vet hur Fröken Julie slutar och absolut inte vill veta det heller, så ska du sluta läsa nu. Eller också inte. För det är […][...]

Å ena sidan har Strindberg en klar och tidstypisk bild av vad en man är: fysiskt och psykiskt stark, rationell, naturligt överlägsen. Allt annat än den veka, irrationella kvinnan. Å andra sidan skriver han mycket sällan män – eller kvinnor – som egentligen kan leva upp (eller ned) till de bilderna. I inledningen av Fadren […][...]

Strindberg. Inte framstår han som någon vidare sympatisk författare. Ofta har jag känslan av att han bestraffar sina karaktärer, att han lägger så mycket av sig själv i dem, all hybris, all sturskhet, alla svagheter han inte själv står ut med, och sedan piskar ihjäl dem, som någon slags symboliskt självskadebeteende. Vad vet jag? I […][...]

Det finns som vanligt många intressanta seminariepunkter och monterprogram på årets bokmässa och jag tänkte tipsa om några av dem så här dagen innan kalaset drar igång. Det som presenteras i den här krönikan är bara ett axplock av allt kan man göra på mässan. Därför får ni också ett gäng länkar till höger så […][...]

Hela sommaren har panikkänslan funnits där, strax innanför bröstbenet. Jag har vaknat i samma känsloläge jag somnade i kvällen före, en konstant och molande känsla av att något gått fel. Elin Grelssons debut, Du hasar av trygghet, gör ingenting för att lyfta upp mig ur detta tillstånd, den snarare förstärker och understryker hopplösheten. Boken handlar […][...]

Vissa författare och vissa verk kräver tid, långsam läsning och långsam tanke. Herta Müllers verk räknar jag till dem och jag önskar att jag alltid kunde ge verk av den här typen mycket tid och långsamma tankar. Nu när jag har läst Flackland har jag inte haft så mycket tid. Istället har jag läst överallt, […][...]

Författarpseudonymen GK ska för första gången avslöja sin egentliga identitet för allmänheten när novellens berättarjag är på väg in till stan. Vid ett rödljus passerar en ung tjej med sin skateboard tätt framför hennes bil. Av någon anledning bestämmer sig kvinnan i bilen för att springa efter tjejen och lämnar sin bil vid trottoaren. Varför […][...]