Folk som inte gillar prosa som upprepar sig tror att det är författarens upprepningar dom inte gillar. Men det är upprepningen i sitt eget liv dom inte gillar. Vad dessa upprepningshatare inte förstått är den enkla livsinsikt som slagit en av karaktärerna i Douglas Couplands roman Miss Wyoming. John Johnson, en före detta skådis som […][...]

Kanske är det Sisela Lindbloms förra roman, omdebatterade De skamlösa, som gör att jag har svårt att förstå mig på The Agency. De båda romanerna är lika. Och ändå inte. Återigen står en grupp välbärgade storstadsmänniskor med glassiga, medierelaterade jobb i centrum, men den här gången förlägger Lindblom handlingen till London och framför allt Paris. […][...]

Jag vet inte hur många kollegor Magnus Montelius kan tillräkna sig när han nu debuterat som svensk deckarförfattare, men han behöver i alla fall knappast känna sig ensam på deras årliga firmafest. Som läsare blir man kanske inte heller helt till sig över att det kommit ännu en debutant. 340 sidor senare är jag emellertid […][...]

Ukraina, sent 2000-tal. En öde sovjetisk motorväg om natten, beströdd med gamla kondomer, fimpar och tomflaskor. Några bussar går nog inte längre, tågen går bara en gång om dan, det blir att lifta. Serhij och hans barndomskamrater är här för att Serhij ska skriva en bok. Om vad? Om anarkismen. Vad nu det är för […][...]

”Hötorgskonst” var Davids omdöme när han recenserade Tore Renbergs då nyöversatta tonårsskildring Mannen som älskade Yngve på dagensbok.com i februari 2005. Jag håller med om ganska mycket av det han skriver i den recensionen, men ändå är min grundupplevelse en helt annan. Och som flera av våra läsare invänt under åren som gått sedan dess: […][...]

Vad får en människa i ett av världens rikaste och tryggaste länder att gå med i vad som kan beskrivas som en kommunistisk sekt i väntan på väpnad revolution? Nej, det här ska faktiskt inte handla om Magnus Utviks nyutkomna självbiografi Med Stalin som Gud (den kommer senare i veckan). Det här handlar istället om […][...]

Så var vi där igen. Humor. Vad är egentligen roligt, och varför är det roligt? Varför fungerar somligt, men somligt inte? Varför tycker du att något är roligt som inte jag tycker är roligt, och tvärtom? Jag gillar idén till norske Magne Hovdens Sameland. Ett par lite avdankade polare, Leif och Roy, jobbar på Posten […][...]

Läste du Mannen som älskade Yngve? Minns du i så fall Anette Hansen? Inte? Det är kanske i så fall inte så konstigt – Jarle minns henne ju knappt själv, och nu är det sju år sedan. Eller sju år och nio månader, för att vara exakt. Jarle Klepp har hunnit bli 25 år, en […][...]

Kompani Orheim. Mamma Sara, pappa Terje och lille Jarle. Ja, i sanningens namn är det väl mest Terje som hittat på det där namnet. Kompani Orheim. Terje, med sitt enorma intresse för andra världskriget och de norska motståndsmännen. Terje, som upplever livet som ett krig, en kamp. Terje, som tycker att den perfekta semestern måste […][...]

Alex stod på knä framför liket och försökte undvika att få blod på kläderna. Hans handflator var fuktiga och han hade problem att hålla händerna stilla. Han hade ett egendomligt brusande ljud i huvudet, ungefär som dånet av ett flygplan på hög höjd. Han undvek att titta på mannens ansikte. Han hade gjort det en […][...]