”Jag älskar dig”, säger vi till personer i vår närhet som vi älskar. Liten parlör för älskande säger det om och om igen, på varenda en av de 215 sidorna. Det skulle kunna vara en bok för den som behöver en synonym till frasen ”jag älskar dig”, men den är så mycket mer. Jag måste […][...]

Plötsligt hörs ett skott! Mitt i trängseln på en centralstation faller en ung kvinna omkull, blödande från ett hål i magen. Hennes pojkvän glömmer att de är på flykt och skriker på hjälp. Barnet, skriker han, de har dödat barnet, vi skulle döpt honom till Hopp. En äldre man knuffar sig fram genom folkmassan; släpp […][...]

Vem skriver ur underklassens perspektiv? Efter Maja Ekelöfs Rapport från en skurhink från 1970 följde en lång tystnad och klassbegreppet var ganska osynligt i litteraturen. Nu hörs röster underifrån igen. Johan Jönsons diktsamling med.bort.in, Eija Hetekivi Olssons Ingenbarnsland och Sara Beischers Jag ska egentligen inte jobba här är några. Yarden av Kristian Lundberg, en berättelse […][...]

Jag fick ett kollegieblock på posten häromdagen. Omslaget var i genomskinligt plast och Jörgen Gassilewski hade skrivit i det. Han hade till och med ritat lite figurer med enstaka ord på en del ställen. På ovansidan av nästintill varje sida fanns orden: pärla barbie klistermärke Vi hade vi inte Skulle komma att. Kunde inte tro […][...]

Gengångare är den nionde boken om Harry Hole. Det är ingen roman man smyger med. Den väger som ett mjölkpaket och är närmare 600 sidor tjock. Så det är ett litet företag att umgås med Harry och hans Oslo. Det börjar med att Harry Hole kommer tillbaka efter tre år i Hongkong. Anledningen är att […][...]

Den röda drottningen är del två i trilogin om Rosornas krig, det inbördeskrig som under trettio år utkämpades om Englands tron, mellan husen Lancaster och York. Den första delen Den vita drottningen handlade om Elizabeth Woodville, den unga skönheten som vinner kungens hjärta och hela kungariket, och hennes kamp för att få behålla dem. Det […][...]

Bilderna i Åsa Arneheds grafiska roman är vackra, skira och romantiska. Fjärilar, blommor och klänningar skildras i pastellfärger och med vackra mönster. Dessa detaljer står i kontrast till den övriga berättelsen, som är blyertstecknad, tunn, grå, svag. Ninnibuu berättas helt i bild, de enda bokstäver som finns i boken är delar av ord, ryckta ur […][...]

Jag läser alltid en Ribich från början till slut, och jag har läst dem alla. Först debuten Med kinden mot det gula 1997 via favoriten Du är den ende mitt hjärta har velat 2000 som har följt mig som en fyr genom mitt eget skrivande. Alltid klamra mig fast vid den. Genom ytterligare tre diktsamlingar […][...]

I originalupplaga har den här boken en undertitel som inte finns med i den svenska översättningen: ”A country in stories” (”Ett land i berättelser”). Landet i fråga är Bulgarien, författaren är bulgar men har skrivit boken på engelska och bor i USA, dit han kom för att studera och sedan blev kvar. Han är alltså […][...]

Fastän jag njutit av de jag läst under det senaste året (Knausgårds första del, Korparna (som precis som den bok jag nu skriver om nominerats till Borås Tidnings debutantpris) och Jesper Högströms Drömmar av plåt) så kan jag inte låta bli att tänka, nej, inte en manlig uppväxtskildring till. Jag vet inte om de duggar […][...]