I en tågkupé någonstans i 1880-talets Ryssland börjar resenärerna samtala och kommer in på äktenskapet, kärleken och relationerna mellan könen. Plötsligt lägger sig en man som tidigare suttit tyst och avskärmad i samtalet. Han presenterar sig som Pozdnysjev, en man som har dödat sin hustru. För berättaren i Leo Tolstojs Kreutzersonaten återger Pozdnysjev genom natten […][...]

Bengt Jangfeldts nyöversättning av Leo Tolstojs kortroman Ivan Iljitjs död (från 1974, i den här utgåvan reviderad) har en rätt speciell tillkomsthistoria: boken var på Radiumhemmets sjukhusbibliotek så populär och sönderläst att man helt enkelt bad förlaget om en ny. Vilket utbyte döende cancerpatienter haft och har av Tolstojs visserligen drabbande roman är åtminstone för […][...]

Han hade inget barndomshem att återvända till. Fadern var inte längre bonde och han själv var inte bondson. Han hade blivit en del av staden. Han var inte ens brevbärare längre. Det var knappt Adrian visste vem han var. En arbetslös arbetare, kanske? Adrian kände sig i alla fall som en arbetare. Så återberättar Johan […][...]

En villaförort för de bättre bemedlade, arkitektritade hus vid kusten, en instängd värld där alla känner alla och alla bevakar alla, men vilka hemligheter är det egentligen de är beredda att göra nästan vad som helst för att dölja? Robin återvänder till förorten där hon växte upp, förorten hennes styvfar skapade och där hennes mor […][...]

Paris. Je t’aime! Voulez-vous cocher avec moi? Huvudpersonen i Moa Eriksson Sandbergs nya roman är i Paris med bästisen Lola. De går i sexan och ser fallosar överallt. Eiffeltornet och alla andra höga byggnader som stretar mot skyn. Läppstift. Och de själva syns. Oj, vad de syns! Pojkar, gubbar, män i alla åldrar verkar se […][...]

Med Maddaddam avslutar Margaret Atwood den dystopiska (eller post-apokalyptiska om man så vill) trilogi som inleddes med Oryx and Crake (på svenska 2003) och sedan följdes av Syndafloden (2010), alla tre i översättning av Birgitta Gahrton. Det har varit en rejäl resa kan jag säga att under en regnig sommarvecka läsa alla tre böckerna i […][...]

Skyddslösa, i dunklet innanför tältväven, dränkta i rösternas oväsen, bestick och stolar dragna över golvet, hur många var de? Femtio? Åttio? Hundra? Ännu fler? I Olivier Adams roman är ”de skyddslösa” flyktingarna som samlats i en småstad vid den franska atlantkusten. De är skyddslösa för väder och vind, för polisens trakasserier, för hunger, sjukdom och […][...]

”En ö är ett kosmos i ett nötskal” står det i inledningen till ett av de första kapitlen i Roy Jacobsens roman De osynliga. På många sätt görs detta tydligt i den berättelse som sedan följer. Ön som skildras heter Barröy, ligger i Nordnorge och befolkas av de fem personerna i familjen med samma namn. […][...]

Sara driver en chokladbutik i Barcelona. Hon lever med kemiforskaren Max och utåt sett har de en stabil tillvaro på alla sätt. Plötsligt dyker gamle vännen och chokladkometen Oriol upp på arenan efter många års sviktande kontakt. Ganska snart anar man ett triangeldrama. Så skiftar fokus och vi får följa de tre 20 år tidigare […][...]

En eller annan väg av Sara Paborn utspelar sig en sommar i slutet av 1980-talet. Sjuttonåriga Frida ska tillbringa några veckor ensam i villan medan hennes mamma extrajobbar på ett hälsohem. Det har gått tre år sedan storasystern Marissa försvann hemifrån och de saker som hon lämnade efter sig har blivit noggrant undanstuvade av mamman. […][...]