Vargen tog den. Det har alltid varit den officiella förklaringen till varför Hirka inte är som alla andra. Som folk. Hon minns det visserligen inte själv, men hon var också bara ett spädbarn när det hände. Pappa har berättat, och ärret sitter ju där i ryggslutet. Så varför skulle hon tvivla? Självklart måste även Hirka […][...]

Hemligheter kan vara magiska. Att tillsammans med någon nära dela något pirrigt och spännande, det är fint. Men hemligheter kan också vara fula och förvridna. Hemligheter kan förgifta och förstöra familjer. För ser ni, hemligheter delar en sällan med främlingar. Det är i slutet av april när Anna-Karin Ehn försvinner. Hennes bil hittas övergiven utanför […][...]

Jag gillar oftast litterära dystopier, och Tre avtryck av himlen är inget undantag. Trots många för genren typiska grepp hör den ändå till de lite ovanligare. Boken består av tre delar, Hafgufa, Isolatopia och Den tredje Neologismen. Två av delarna är tidigare utgivna som fristående böcker på Epok Förlag, tillsammans med den sista delen bildar […][...]

Man måste älska männen mycket. Mycket mycket. Älska dem mycket för att älska dem. Gör man inte det går det inte, man står inte ut med dem. Raderna, och därmed även titeln på Marie Darrieussecqs nya roman, kommer från Marguerite Duras Vardagens ting. I sin fortsättning på historien om Solange (som inleddes med Flickan i […][...]

Ett grönt djup i människan, det talar Edo Rissen, sanningsdrogen kallocains uppfinnare Leo Kalls chef och upplevda rival, om i Karin Boyes dystopi Kallocain från 1940. Ett grönt djup i människan. Det grönare djupet kallar Johanna Nilsson sin fristående fortsättning på Kallocain, en ”fri litterär fantasi”, för. Här är huvudpersonen inte Leo Kall utan hans […][...]

Hildy Good är i sextioårsåldern, frånskild med två döttrar, skapligt framgångsrik fastighetsmäklare i en liten stad i New England. Hon känner de flesta och har det egentligen ganska bra, om än lite ensamt, bortsett från att döttrarnas intervention har lett till att hon nu måste dricka i yttersta hemlighet: Hildy är en ganska onykter alkoholist […][...]

Människan gör det omöjliga. Hon reser över haven, tämjer vildmarken, flyger till stjärnornas land. Men expeditionen till Mars har bara varit på den röda planeten i en knapp vecka när de drabbas av en enorm sandstorm. Det finns bara en sak att göra: avbryt uppdraget, fly för livet, hoppa in i marslandaren och påbörja den […][...]

Alla vi som lever nu. Jag och hon. Han, hen och du. Familjen, släkten, grannar, vänner. Bekanta som vi knappt ens känner. Alla dör. Rakt på. Inga snirkliga omskrivningar eller marsvinsomvägar. Man kliver in i döden lika snabbt som hen ibland dyker upp, slår ner, stänger av, vad en nu säger att döden gör. Inga […][...]

Han kom på cykel i skydd av mörkret och anföll sina offer bakifrån. Örebromannen, en av Sveriges värsta serievåldtäktsmän, satte under flera års tid skräck i en hel stad. Alla anpassade och underordnande sig våldet. Men vad hade hänt om någon eller några hade fått nog, och börjat slå tillbaka? I Maria Svelands roman Befrielsen […][...]

De får syn på varandra redan på skärgårdsbåten ut. Anna och Lollo. Anna med den lite luggslitna pappan och det ännu mer luggslitna lilla sommarstället på ön, med utedass, skrotravin och läckande tak. Lollo med det blanka, välordnade håret och den flotta familjen, för första gången på väg ut till sin nyinköpta sommarvilla och sina […][...]