Om du som jag har en tendens att glömma bort det: det faktum att man tycker att huvudpersonen i teveserien är snygg är en ganska tveksam anledning till att läsa boken. Så var det sagt. För det är väl ändå teveserien Grantchester som satt den stilige och grubblande unge amatördetektiven och kyrkoherden Sidney Chambers på […][...]

Blivande föräldrarna Tom och Karin tar hastigt en taxi till BB, men den matematik som ska ge att 2 + 1 = 3 för taxiresan hem byts ut till ett fruktansvärt nollsummespel. Det är bara Tom och nyfödda dottern Livia som sitter i taxin därifrån. Vid ankomsten konstateras att Karin inte är utmattad på grund […][...]

I efterordet till Den frystorkade brudgummen ger Margaret Atwood läsaren en varudeklaration till sin bok. ”Vi kan tryggt anta att alla berättelser är påhittade”, skriver hon och påpekar samtidigt att de nio skönlitterära texterna i samlingen står i skuld till sådant som andra har berättat tidigare. Den frystorkade brudgummen kan läsas som en hyllning till […][...]

Jag känner mig egentligen lite obekväm med att boktipsa/recensera poesi. Varför vet jag inte, jag har aldrig några sådana problem med att skriva om skönlitteratur. Det måste vara något slags intellektuellt mindervärdighetskomplex som gör sig gällande. Det härliga (och problematiska) med poesi är att hälften av texten som regel finns mellan raderna, man får oftast […][...]

På disken i receptionen på hotellet där Maren arbetar står en uppstoppad skarv med allseende ögon av glas och karakteristiskt utspända, svarta vingar. Den uppstoppade skarven återkommer ofta i Lindqvists debutroman som hyser ett tjockt lager av skarvmetaforer. Skarv utspelar sig på en ö långt upp i norr där solen är framme under sommarhalvåret och […][...]

I novellsamlingen, eller kortromanen, Hägern bjuds vi fem korta berättelser om en avfolkningsbygd i norra Kanada. I inledningen av läsningen tror jag att de hör ihop med varandra på ett deckaraktigt sätt och att här finns en gåta att lösa. Det är väldigt spännande och jag läser vidare för att försöka lösa gåtan. Snart nog […][...]

Ingen normal står i regnet och sjunger hade legat på nattduksbordet i veckor innan jag till slut fick tid att läsa den. Efter att ha börjat räckte dock boken inte mer än någon timme. Förväntningarna som ändå var höga sedan debuten stod knappast i vägen för läsupplevelsen; de besannades med extra allt. Vi möter Ella […][...]

Hösten 1991 gick en kompis och jag till Dramaten för att se en pjäs, som jag fått för mig var intressant, utan att egentligen veta någonting om vare sig författaren eller verket. Pjäsen var regisserad av Karl Dunér och skådespelarna var bland andra Sven Lindberg, Jan Blomberg och Rolf Skoglund. Än idag kan min kompis […][...]

Du flammar, isar. Henriikka Tavis diktsamling Toivo gavs ut i Finland 2011. Henrika Ringboms Hoppet gavs ut i Sverige 2015. Den är, som många skulle säga, samma bok som Toivo. Hoppet utsågs nyligen till årets översättning 2015 av Författarförbundets översättarsektion tack vare Ringboms ”både varsamma och djärva tolkning”. Jag kan inte finska, men när nomineringen […][...]

Det Stora Litterära Geniet sitter i sitt rum, skapar magi ur sitt eget självuppoffrande lidande, och på andra sidan väggen sitter vi läsare och försöker lista ut varför, vadan, varthän, vafan, och tvinga vår åsikt på vem som helst som vill lyssna. Vi måste ju veta; fan, fråga Elena Ferrante. Om jag dödade honom idag […][...]