Recension

: I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv
I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv Tom Malmquist
2016
Natur & Kultur
9/10

Där förväntad lycka blir till katastrof

Utgiven 2016
ISBN 9789127148734
Sidor 317
Först utgiven 2015

Om författaren

Tom Malmquist är född 1978 och bosatt i Stockholm. Han har ett förflutet som en av Sveriges mest lovande hockeytalanger. Numera är Malmquist litteraturvetare och frilansjournalist. Hans debutdiktsamling, Sudden death kom 2007 och följdes av en andra diktsamling, Fadersmjölken.
2015 debuterade Malmquist som prosaförfattare med I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, om när hans sambo Karin avled i samband med att deras dotter föddes. Den har fått flera utmärkelser, bland annat Nordiska rådets kulturpris och Dagens Nyheters kulturpris.

Sök efter boken

Blivande föräldrarna Tom och Karin tar hastigt en taxi till BB, men den matematik som ska ge att 2 + 1 = 3 för taxiresan hem byts ut till ett fruktansvärt nollsummespel. Det är bara Tom och nyfödda dottern Livia som sitter i taxin därifrån. Vid ankomsten konstateras att Karin inte är utmattad på grund av graviditeten utan att hon har en akut variant av leukemi och ansträngningen runt kejsarsnittet blir för mycket. Hon avlider strax efter att dottern fötts. För Tom blir det det som skulle vara någonting fantastiskt den raka motsatsen och under de mardrömslika dygnen pendlar han mellan avdelningen för för tidigt födda och intensivvårdsavdelningen. Två platser inom samma byggnad men där en kilometerlång kulvert skiljer avdelningen för liv från avdelningen för död.

Tom Malmquist är poet med två utgivna diktsamlingar och temat för hans prosadebut, livet och döden skilda genom en steril underjordisk sjukhuskulvert, har onekligen en poetisk lyster över sig. Som ett tankeexperiment över någonting lika obegripligt som begripligt, skriven med en detaljrik närvaro där läkarna citeras ordagrant när de förklarar de medicinska termerna. Men, och det är ett stort men: Tom, Karin och Livia är inte fiktiva karaktärer i ett tankeexperiment utan Tom är författaren Tom och Karin var hans sambo och Livia är deras dotter som Tom är ensamstående förälder till.

Händelserna i romanen ligger några år tillbaka i tiden och utan att försöka vara för mycket amatörpsykolog är det nog ett rimligt antagande att skrivandet haft som teurapeutiskt syfte att bearbeta den förlust som drabbar författaren exakt samtidigt som han får ansvaret för sin för tidigt födda dotter. Han tilldelas en livsuppgift, och som ensam förälder en krävande sådan. Kanske ger en sådan uppgift, kompromisslös och oförhandlingsbar, en möjlighet att klara prövningen bättre. Den ger i vart fall inget utrymme till att hantera sorgen på ett självdestruktivt sätt. Berättandet är osentimentalt samtidigt som sorgen är påtaglig i en kombination som jag inte tror skulle fungera om det var en icke självupplevd roman. Tom antecknar, han antecknar allt som läkarna säger och frågar om det rent medicinsktekniska men inte utan att han ändå med den totala desperationen över situationen nämner att de ju satt hemma och såg på film tillsammans i onsdags.

Efter dygnen på sjukhuset, efter att Karin dödsförklaras och Tom sätter sig i en taxi hem med sin dotter börjar nästa mardröm. Eller ja, i jämförelse kanske det är petitesser men det är ingenting som en person i hans situation ska behöva utstå, tvärtom är det väl just sådant som skulle kunna få saker och ting att spåra ur ordentligt. I det lagliga glapp som inträffar då föräldrarna endast är sambos men inte gifta adresseras Livia som Flickebarnet okänd Lagerlöf. Det fyra veckor gamla flickebarnet har en överförmyndare för att tillgodose sina ekonomiska rättigheter, men ingen vårdnadshavare eftersom Tom saknar officiell ställning och egentligen bara är skriven på samma adress som sin dotter. Inte heller får han någon föräldraersättning eller för den delen juridiska rättigheter att fatta beslut som rör barnet. Att det finns luckor i ett rättssystem är väl inte orimligt, men att statens olika tjänare drar så hårt åt den del som är inom deras ämbetsområde blir onekligen lite chockartat. För både läsaren och Tom. Under en konversation ger Tom upp och ställer frågan: Har du själv barn (svaret blir: det tänker jag inte svara på) och uppföljningsfrågan: Har du läst Kafka (svaret blir: jag tycker du ska ringa till skatteverket).

I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, som släpptes 2015, har mottagit en rad utmärkelser och översatts till ett tiotal språk. En berättelse om hur självupplevd sorg hanteras när det beskrivs så öppet, men samtidigt med en så stark integritet inför sin avlidna sambo, så osentimentalt men ändå så emotionellt har tveklöst potential att bli en modern klassiker eller i vart fall en roman som kan läsas med lika stor behållning om tio eller tjugo år. Liv, död och sorg är ju onekligen några av de mest universella ämnena och det här är ju den typ av roman som alla kan ta till sig av. Även om gravida par kanske gör bäst att låta denna vara något år eller två.

Oscar Rooth

Publicerad: 2016-10-14 00:00 / Uppdaterad: 2016-10-14 15:16

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6716

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?