Ann Heberlein blev något av en medial figur 2009 när sensationsjournalistiken fick vittring på berättelsen om en teologie doktor i etik som försvann spårlöst samtidigt som hon just utkommit med en självbiografisk bok om självmordstankar, ångest och ett liv med diagnosen bipolär typ 2. Det blev ganska ovärdigt och spekulationerna om att försvinnandet skulle ha […][...]

Jag hade inga förväntningar alls och tyckte väl som så många andra verkar ha tyckt: vad i hela världen kan Kee Marcello ha att berätta? Men det visade sig ganska tidigt i boken att det här skulle bli något av en överraskning. Kee skriver roligt och rakt och på sina ställen även rörande. Efter att […][...]

När Knausgård berättade om sitt mastodontprojekt att skriva om sitt liv i sex band, göra en Proust, var det många som blev imponerade. Så även jag. Och första boken var fantastisk. Den blev belönad med flera priser, bland annat Norges stora litterära pris och Bragepriset. Den rörde sig fritt mellan nu- och dåtid på ett […][...]

Det händer att jag tänker att 30 är det nya 15, eller något i den stilen. Att man plötsligt sitter här, bombarderad av Facebook-bilder på lyckliga brudpar, bedårande spädbarn, spännande resor och nyrenoverade hus, och tänker att alla verkar fatta utom jag. Mats Jonssons självbiografiska serieromaner är som en vän att hålla i handen de […][...]

”Sanna berättelser” har aldrig riktigt varit min kopp te. Visst finns det något särskilt i den enskilda, egna erfarenheten, om den så är typisk eller tvärtemot exceptionell, något som inte all överblick och analys i världen kan tävla med, utan bara komplettera. Men när dessa egna erfarenheter ges ut i bokform är det ofta det […][...]

Det tog ett tag innan jag läste den här boken. Vet inte varför egentligen, men en massa annan läsning kom antagligen i vägen för herr Adlers dekadenta livsresa. Egentligen väntar väl världen numera mest på att dåren Axl Rose ska lyckas plita ner sin historia, men i väntan på den boken finns nu snart tre […][...]

Jag var sju år när Spice Girls var som störst. Jag spelade in en direktsänd konsert (mamma sa att jag inte fick titta så sent på kvällen) och såg om och om igen. I skolan hade alla märkesbilder att byta, fast jag hade inte särskilt många, det var ganska hemskt, och jag brukade låtsas att […][...]

Karl-Ove Knausgård bestämde sig för att skriva en serie på sex böcker och målet från början var att det skulle ta ett år. Han lyckades inte helt, det tog ett och ett halvt. Varje bok är på över 300 sidor. Det är inte mänskligt att lyckas med något sådant. Jag slukade den första delen runt […][...]

Ett sår blev infekterat. Det hade kliat konstigt i några dagar och nu, framåt eftermiddagen, fanns det en svullnad i tennisbollstorlek på foten. Så jag ringde mamma. Inte så mycket för att få råd om hur jag kunde få svullnaden att lägga sig, eller hur jag kunde få bort infektionen, utan mer för att få […][...]

Ta Stockholm, åren kring 1970, lite demonstrationer och alternativhäng, en hel del droger, namedroppa Carl Johan De Geer – och du får förmodligen varenda svensk 68-skildring som någonsin skrivits. Det är en spännande tid och säkert var Stockholms lätt medelklassiga barrikader platsen att vara på då. Jag har läst och tyckt mycket om en hel […][...]