I centrum för Norman Maneas roman Lyan står en grupp intellektuella exilrumäner i USA. Eller nej, inte en grupp i den betydelsen att de delar tillvaro. Inte nu. Det som gör dem till en grupp, som tvingar dem att se sig som delar av samma sammanhang, är deras gemensamma förflutna. Deras gemensamma erfarenhet av att […][...]

Den heter Nostalgia, inte Nostalgi. Det är inte fråga om att det var lite lagom bättre förr, det är ordets ursprungliga betydelse, grekiskans ”hemvändandets smärta”, ett nästan patologiskt tillstånd av saknad. Odysseus som kämpar sig mot Ithaka, Alexanders trupper som gör myteri vid Ganges och vänder hem, en kvinna som ligger i sin yngre älskares […][...]

Länge hade bilden av rumänsk litteratur utomlands väldigt lite att göra med den litterära scenen i Rumänien, och en rad berömda exilförfattare skrev inte ens på rumänska. Det finns en lång tradition med rumänska författare från Ionesco, Eliade och Cioran till Marthe Bibesco, Ilarie Voronca och Panait Istrati och dagsaktuelle Dumitru Tsepeneag, som alla givit […][...]

Förr eller senare kommer Mircea Cărtărescu att få Nobelpriset. Och den framtida Peter Englund kommer att få stå inför TV-kamerorna och svara på de eviga frågorna – ”Varför hatar ni USA?”, ”Varför har ni valt en fullständigt okänd författare?” och ”Men är han inte väldigt svår och pretentiös?” Och sekreteraren kommer att skruva på sig […][...]

Jakob kommer in i berättelsen som ett yrväder, men inte med ett höganäskrus i svångrem runt halsen, utan med en tidningsnotis i fickan, om att en rik kvinnlig arvtagare av den fina släkten Obertin söker efter en make. Jakob, som stavar sitt namn på tyskt vis med ett k, är inte berättelsens huvudperson utan den […][...]

De senaste hundra åren eller så har vi vant oss vid att se världs- och idéhistorien som en konflikt mellan idéer och ideologier. Alla är dock inte helt överens om exakt vilken konflikten är; om det är socialism vs kapitalism, kollektivism vs individualism, tolerans vs trångsynthet, rationalism vs vidskeplighet, demokrati vs diktatur, kristendom vs islam, […][...]

Norman Manea vill ta sig bortom klichén och ut ur offerrollen han har hört ältas sedan barnsben. Fem år gammal sattes han i koncentrationsläger med sin familj. Jag har hört att man som vuxen inte har några minnen från innan fyra års ålder; att minnena börjar sedan. Manea var fem år gammal. Då minns man […][...]

Den rumänske författaren Mircea Cartarescu är relativt känd för svenska läsare. Han introducerades först med romanen/novellsamlingen Nostalgia (2002) och sedan med den stora romantrilogin Orbitor – alla i Albert Bonniers prestigefyllda Panache-serie. Nu fyller denna Panache-serie 65 år, och till jubileet utges Cartarescus dagböcker från ett drygt decennium. Det är en diger volym som ger […][...]

Det påstår sig vara Mircea Cărtărescus självbiografi. Han föddes 1956, samma år som sovjetiska tanks rullade in i Ungern, växte upp i Ceaușescus Rumänien med allt vad det innebär, där han beslutar sig för att börja skriva Mircea Cărtărescus självbiografi där han föds 1956, samma år som… Det är tre volymer, med undertitlarna Vänster vinge, […][...]

Den här boken känns som om den tillhör en genre som inte finns längre. Jag är inte tillräckligt litterärt bevandrad för att veta om den någonsin funnits, men har den gjort det så tror jag att många av dess romaner skrevs om och under det viktorianska tiden i London. Fast här handlar det om Bukarest. […][...]