Recension

: Tzara och Lenin spelar schack
Tzara och Lenin spelar schack: En postmänsklig guide till dadaismen Andrei Codrescu
2012
2244
8/10

Dada, jaja!

Utgiven 2012
ISBN 9789186729042
Sidor 263
Orginaltitel The Posthuman Dada Guide - Tzara and Lenin Play Chess
Översättare Per Planhammar

Om författaren

Andrei Codrescu föddes 1946 i Sibiu i Rumänien. Han emigrerade till USA 1966 och är en prisbelönt författare med närmare 40 böcker bakom sig, han är också en välkänd radioprofil I USA. Utöver detta är han även verksam som professor i engelska vid Louisiana State University.

Sök efter boken

De senaste hundra åren eller så har vi vant oss vid att se världs- och idéhistorien som en konflikt mellan idéer och ideologier. Alla är dock inte helt överens om exakt vilken konflikten är; om det är socialism vs kapitalism, kollektivism vs individualism, tolerans vs trångsynthet, rationalism vs vidskeplighet, demokrati vs diktatur, kristendom vs islam, etc etc etc.

Allt det där är bara att skrapa på ytan, enligt Codrescu. Nä, 1900-talet tog sin början i ett schackparti i Zürich 1916 medan första världskriget rasade runtomkring. I ena hörnet: Vladimir Lenin, fadern till den moderna, implementerade kommunismen, med huvudet fullt av marxistisk dialektik och produktionsmedel, den som alla andra statsbärande ideologier, hur olika de än må vara, har varit tvungna att definiera sig gentemot tills även den liberalaste libertarian är en marxist. I det andra: Tristan Tzara, exilrumän, exiljude, skapare av dadaismen, en kulturriktning som skulle ge upphov till allt från Marcel Duchamp till Lady Gaga men som i sin renaste form försökte plocka bort själva meningen med mening, avfärda allt vad logik hette och visa upp språket som det är: ett sammelsurium av meningslösa stavelser som vi valt att hänga upp vår värld på. Alltså: det medvetet allvarligt uppbyggande, inbyggande, utbyggande och analyserande mot det absurt sönderplockande, satiriserande och Ceci n’est pas une pipe, krossa bokstävlarna…

…Vi börjar om. OK, om vi ska vara petnoga kanske det ska påpekas att det där schackpartiet faktiskt aldrig ägde rum i verkligheten, hur man nu definierar den i en dadaistisk värld. Men det pågår fortfarande och i vårt postmänskliga liv behöver vi veta det, menar Codrescu. Det är livsfarligt att ge sig ut i den där informationsöverlastade världen i tron att allt där är simpel dialektik. Vi behöver verktyg att hantera kaos i stället för att avskaffa det. Vi behöver dada.

För framtida människor som hamnar i de oundvikliga krisernas grepp, har Dada alltid ett svar: man skapar tid genom agitation och självdistans, och genom att skapa absurditet.

Det är en kort bok, men svår att få rätsida på. Var börjar man? Tja, varför inte med det där ordet: postmänsklig. Inte icke-mänsklig, post-. Det vi blivit i en värld där vårt liv i allt högre grad består av information, där det vi definierar som Jag inte längre bara är det som ryms innanför vårt skinn. Det är inte science fiction, det är vår verklighet sedan decennier (minst), och det är någonting som Codrescu knappt hinner snudda vid – för det krävs minst en bok till, förslagsvis Katherine Hayles How We Became Posthuman. Läs den också.

Eller så börjar vi här: En bok om dada kan väl per definition inte vara dada eftersom den då inte skulle säga något om dada. Tzara och Lenin spelar schack är alltså löst organiserad som ett uppslagsverk, ordnat i den mest slumpmässiga, meningslösa och oordnade av ordningar – den alfabetiska. Han går igenom koncept, nyckelpersoner, tankehistoria från medeltida karnevaler och kabbalistiska bönekvarnar som gav upphov till både Lenin och Tzara och vart dadaismen tog vägen därifrån, hur snabbt den upplöstes och formaliserades i surrealism och popkonst och modernism. Dada är ju i sig absurt; den kräver att man omformar hela sitt liv, men det är inte möjligt att leva så. Han snuddar vid hur många moderna historier syftar till att gömma undan världens absurditet och kaos, övertyga oss om att allt hänger ihop, att allt passar till ett enkelt manus som får både Hegel, Disney och Murdoch att nicka belåtet. Men samtidigt har vi ju, även om företag blivit mäktigare än stater på att försöka bringa ordning på nätet, byggt upp ett separat samhälle som i första hand går ut på att skicka runt porr, felstavade katter och kontextbefriade 140-teckensbitar av…

Dada är emot kommunikation. Ord är delar av den substans ur vilken Dada skapar världar, inte i syfte att kommunicera utan för att icke-kommunicera, att störa, att skapa tid där kommunikationen avbröts.

…ursäkta, jag fick en Wordfeudutmaning. AG, tre poäng. Modern dada. Var var jag?

Visstja. Jag är fortfarande inte helt klar över vad det här är. Det kan läsas som en verklighetsbaserad roman i Pynchons anda, som en introduktion till en konstriktning, som en idéhistoria, som en verktygslåda för att överleva i det tjugoförsta århundradet, som ett intellektuellt antivirus… Och grejen är att den fungerar som alla, men den fungerar inte perfekt som något av det. Och det kanske den inte ska. Den argumenterar ju mot själva förenklandet, mot det praktiska, mot instoppandet i tydliga fack (förutom då facket dada, som är en självmotsägelse – ett manifest som ropade på avskaffandet av manifest). Den sätter myror i huvudet på mig. Jag stryker under, jag grälar med den, jag vrider och vänder… Jag vill inte tycka, och jag tror inte Codrescu vill det heller, att man ska överge det rationella logiska helt. Men man behöver behärska ett motvapen till alla de där strukturerna också, en springare som kan ta ett steg bak och två åt sidan.

Lenin och Tzara spelar schack är antingen en jävligt viktig bok eller smått nonsensaktig. Läs den och fundera över det. Ditt drag.

Björn Waller

Publicerad: 2012-08-14 00:00 / Uppdaterad: 2013-09-13 09:43

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4850

2 kommentarer

[...] lite ytligt. Jämfört med t ex Andrei Codrescus tankeväckande studie över efterkrigskonsten, Tzara och Lenin spelar schack, är Illies lite för upptagen med att skildra konstnärernas liv i stället för att skildra [...]

 

[…] Andrei Codrescu ”Bibliograv” […]

Arkivet är en dödsmask | dagensbok.com Oregistrerad 2015-02-18 00:00
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?