Ryssland i början av 1870-talet var ett land i upplösning. Samtidigt som man försökte ta klivet in i industrialismens 1800-tal och bli en modern europeisk stormakt levde fortfarande stora delar av befolkningen kvar i medeltiden. Man hade sett revolutioner och hört om ideologier utomlands, men det Heliga Ryssland levde fortfarande under tsar och kyrka. Gott […][...]

Det är lätt att överanalysera gamla historier och älta om innehållet och budskapet i dem. I all oändlighet, om nödvändigt. Den Heliga Skriften är väl det bästa exemplet på detta. Samma sak gäller mycket av all science fiction som skrivits och föregångaren för denna genre, Jules Verne, är inget undantag. Man kan alltid vrida och […][...]

Att skriva om fiktiva händelser med verkliga människor innebär alltid en risk. När det gäller berömda människor är risken än större. En armé av förståsigpåare analyserar och massakrerar författaren, är det trovärdigt, är det tillräckligt respektfullt, är det i linje med förståsigpåarnas egna forskning. Per Odensten låter den amerikanska poeten Emily Dickinson spela en stor […][...]

1953 plockar Hans Arbogast upp en ung flyktingkvinna som vill ha lift. Deras slumpartade möte utvecklas till en eftermiddagspassion och Arbogast hävdar själv att Marie Gurth dött oförklarligt i hans armar och att han i panik har gömt kroppen. Men på intet sätt orsakat hennes död. Rättvisan anser något helt annat och dömer honom till […][...]

Roman med kokain, är en genial titel. En lika stilig och ärlig förmedlare av både intelligens, dekadens, energi och hopplöshet finns inte. På pocketbokens baksida står ”M. Agejev är ett av den moderna ryska litteraturens mysterier”. Romanen skulle kunna vara den perfekta sammansmältningen av Dostojevskijs Brott och Straff och Primal Screams ”Velocity Girl”. I verkligheten […][...]

Patrick Bateman finns inte. Och jag menar inte bara i verkligheten; han finns knappt här heller. American Psycho är ett porträtt av en man så fullständigt renons på alla mänskliga egenskaper att det enda som gör att han inte spärrats in är att han lever (tror sig leva?) i ett samhälle så ytligt att ingen […][...]

Tre berättelser. Gemensamma teman finns, men de enda konkreta kopplingar jag lagt märke till är en leverfläck på en kvinnas hals, samt när någon liknas vid en gris. Fast det spelar som tur är ingen roll. Det finns tillräckligt med annat att fundera över i debuten Den anatomiska teatern. Den första historien, Mareld, utspelar sig […][...]

Huvudpersonen i Hundra dörrar i brisen är Brynhildur, en isländsk tvåbarnsmor som är på semester i Frankrike. Hon minns sina år som student i Paris, och grämer sig för att hon inte accepterade några av de sexuella inviter hon fick när hon var ung och vacker. För att kompensera för sina begränsade sexuella erfarenheter bestämmer […][...]

"Skönlitteratur" står det här ovanför. Det här är alltså, märk väl, en roman av och om Per Hagman – självbiografiskt, men utan löfte om att varenda ord är sant. Men strunt i det, sanningshalten i varje enskild mening är väl egentligen ganska ointressant så länge boken själv håller. Vi möter vår hjälte i ett flygplan […][...]

Då var det dags igen, en för mig årlig högtid, dvs. Stig Claesson kommer ut med en ny bok. Det har Slas gjort allt sedan 1956 och detta lär vara hans 81:a bok om jag inte räknat fel. Den första boken Berättelser från Europa utkom just 1956 och hans andra kom 1961 och sedan det […][...]