Andy är inte riktigt som alla andra. Han har ett på gränsen till sjukligt intresse för Londons tunnelbana som gör att han klockan fem på morgonen dagen innan han ska gifta sig står vid tunnelbanestationen vid Morden för att inom ett dygn besöka alla tunnelbanestationer i Londons t-banenät. Det är 267 stycken. Världsrekordet är 19 […][...]

En lugnt betande ko pryder omslaget till Dessa trakter och för tanken till planscher med softat ljus och gammaldags stugmys. Detta är dock inte hela sanningen. Landskapet står visserligen i centrum och berättarjaget beskriver sin omgivning naivt och nyfiket, men det är inte bara omgivningen som den ser ut nu. Denna lilla bok får också […][...]

Det heter att boken är ”en fri fantasi över ett obeskrivet ögonblick i Harry Martinsons rymmar- och vandrarliv på 1920-talet”. Det är också så att huvudpersonen är namne med samma roll i Martinsons självbiografiska romaner Vägen ut och Nässlorna blomma. Denne, Martin Tomasson, tjänstgör alltså i Vägen till Gondwana och hans berättelse är minst sagt […][...]

Alla kan vi beskriva den klassiska smått romantiserade poeten. En man i 20-årsåldern som ständigt går och grubblar på sin egen och andras roll på jorden. Han tycker om att jämföra sitt liv med Odysseus och Raskolnikovs öden. Om han inte redan är bostadslös är det bara för att hyresvärden visat sin barmhärtighet genom att […][...]

Det måste bli som i sagan om Scheherazade och hennes syster. Systern, skuggan, som räddar livet på sultanens brud genom att väcka henne i gryningen varje morgon. Väcker henne så att Scheherazade återigen kan skjuta upp sin dödsdom genom att berätta nya sagor. Inte vara den som frälser henne – det måste hon i slutändan […][...]

Också människor måste få vara sin gåta. Att rota upp för mycket reducerar i längden. Som att läsa texter som inte slår vakt om sin egen gåta. Texter får gärna leda mig att tro att det finns lösningar, det eggar mig att läsa vidare fast jag vet att jag aldrig får svaret, bara ytterligare spår. […][...]

Om man kör genom Sverige (och håller sig ifrån motorvägarna) åker man förbi eller igenom dussintals små samhällen som mest består av en grupp villor i trä och eternit, alla byggda innan mitten på 70-talet, med en liten butik, en pizzeria med utskänkningstillstånd och inte så mycket mer. Byar som inte nödvändigtvis ligger i glesbefolkade […][...]

Enligt förlaget har de redan antagit Jonas Bruns nästa bok som ska bli en diktsamling. Det ser alltså lovande ut för denna Biskops Arnö-bakade författare. Men med vetskapen därom i bakhuvudet reser sig en del frågor under bekantskapen med Den andra tiden. Ty jag blir inte imponerad. Fredrik och hans mamma vistas några månader hos […][...]

Efter en snabb koll på förlaget får jag reda på att Hon som bar skammen är Helena von Zweigbergks tredje kriminalroman. Och det är även den tredje romanen i vilken Ingrid, fängelseprästen, huserar som huvudperson. Att Ingrid som präst på ett kvinnofängelse lagt sin näsa i blöt så många gånger är för mig dunkelt. Ingrid […][...]

Vad hände egentligen med pastor Johan Sebastian Homan? Han som Jan Mårtenson skrev om i böckerna Guldmakaren och Häxmästaren? Han som ofrivilligt blev inblandad i mordet på Gustav III och först dömd till döden och sedan benådad till livstids förvisning till den Svenska kolonin Saint-Barthélemy i Västindien? Vi är några som undrat detta och väntat […][...]