Hur recenserar man något man inte riktigt förstår? Det finns konstformer – modern dans och bildkonst till exempel – där det känns helt okej: man kan förstå något icke-verbalt på ett annat plan. När något är verbalt men icke-logiskt blir det svårare. Texten finns där, men undanflyr en. Det går inte att släppa att den […][...]

Första gången jag träffade på Mumin var på en kompis födelsedagsfest i början av lågstadiet. På den tiden gick Mumin som populär tv-serie som vi då såg tillsammans. Mumin, Muminpappan, Muminmamman, Snorkfröken (Florence), Snusmumriken (Snufkin), Hattifnattarna (Nyoronyoro), Lilla My; vi småungar föll för alla de fluffsöta karaktärerna och sjöng seriens öppningsmelodi på vägen hem från […][...]

Två män förälskar sig i samma kvinna, den unga änkan Yasuko. Yasuko har efter maken död bott kvar hos sin svärmor Mieko Togano, en stor kulturpersonlighet och forskare vars sekreterare Yasuko också tjänstgör som. Snart känner de båda männen att Yasuko kanske bara är en bricka i svärmoderns planer. Bakom Miekos svala yta ruvar hon […][...]

En ung pojke växer upp i den militaristiska Japan. Der är en kultur som dyrkar manlighet, styrka, skönhet och lojalitet. För pojken får dessa värden emellertid en annan dimension medan han kämpar med sin homosexuella läggning. Inte helt olikt, kan man invända, författarens egen situation, den unge Yukio Mishima. Psykologiskt är Demaskering en verklig modern […][...]

”Inga sorger än/ i vårt sinne bo/ Hoppet är vår vän/ och vi dess löfte tro” etc etc. Få rader hade väl känts så ironiska att som nittonåring stå i den bedrägliga vårsolen och tralla. Vi kände oss så fantastiskt desillusionerade (på det där fräscht naiva sättet), tyckte att vi varit till helvetet och tillbaka […][...]

”Den norska da Vinci-koden” står det på framsidan. da Vinci-koden nämns totalt sex gånger på omslag, baksida och flikar. Men tydligen kom den här boken faktiskt före Dan Browns storsäljare. Aha… så man har tryckt upp den igen för att, tja tjäna en hacka. Surfa lite på ett hörn av Browns berömmelsevåg. Det är ju […][...]

Inledningsvis vill jag bara säga att det borde vara olagligt att etikettera en bok med relationsroman samtidigt som man väljer ett omslag med en smetig bildbyråbild som har en överdrivet tydlig koppling till titeln. Det är åtminstone inte särskilt snällt mot författaren. De förutfattade meningarna är nämligen redan på plats när man börjar läsa. Tom […][...]

Det är nyårsafton, årets mest självmordsbenägna dag, och Martin har begett sig till taket på Hopparnas hus, Londons populäraste självmordsplats. Problemet är att det har även Maureen, Jess och JJ och i konfrontationerna dem emellan får de allesammans svårt att koncentrera sig på det de kommit dit för att göra, nämligen ta livet av sig. […][...]

Den här boken är inte sann. Det här citatet är sant: We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness. -Thomas Jefferson, 1776 Man måste ju respektera idén USA […][...]

Hej Lotta. Jag sitter på tåget nu och är framme runt tio. Försöker roa mig med Jelinek. Hon är lite seg, men vad gör man på tåg. Syns sen. Det sms:et skickade jag i fredags och så löd då omdömet. Det var i början av läsningen, där Kurt Janisch och hans omvärld introduceras. Han är […][...]