Hur nära får man gå med en kamera innan den ljuger? Hur mycket får en dokumentärfilmare styra och regissera det hon ska skildra? Hur mycket får hon förvanska för att lyckas med sitt projekt? Var går gränsen mellan dokumentär och dålig spelfilm där de inblandade bara lever upp till förväntningarna på vilka de ska vara? […][...]

Stephen King degar omkring i sitt hus i Maine. Han har inget att göra. Rastlös går han in i sitt vardagsrum, plockar på måfå Dawn of the Dead (originalet av George Romero, förstås, det som blandar skräck och samhällssatir) ur DVD-hyllan och tittar på den. Han stryker sig över sin skäggiga haka. "Hmmmm." Fortfarande rastlös […][...]

David Wolstenscroft börjar sin författarkarriär i kanske en något bakvänd ordning, något som vi säkert kommer att se alltmer av. Som manusförfattare till den brittiska spionserien Spooks har han nu skrivit en egen bok i samma ämne och debuterar på svenska med spionthrillern Goda nyheter, dåliga nyheter. På engelska har han även gett ut Contact […][...]

1900-talet var de stora folkomflyttningarnas århundrade – inte minst då i den jättekoloss på lerfötter som hette Sovjetunionen. Hela folk, hela nationer flyttades om. Ryssarna kom till Tadjikistan, inklämt mellan Afghanistan och Kina, deras barn gjorde sig hem där, och när Sovjetunionen kollapsade kördes deras barnbarn därifrån. Hurramabad är en roman utklädd till novellsamling. Andrej […][...]

Den här berättelsen skulle kunna vara en rätt förnöjd tillbakablick. Huvudpersonen, romaren Gnaeus Ulpius Saio skulle kunna betrakta alla åren i armén som prisvärda trots alla umbäranden. Men efter just allt detta, en lyckad karriär från fattig springpojk till lägerprefekt, en stor familj med barn som gör bra ifrån sig och inte minst det faktum […][...]

Författaren kanske skickade runt sitt manus till en massa förlag innan han beslöt att köra på print on demand. Gjorde han det är det förståeligt att förlagen refuserat det. Säkert ansågs det inte tillräckligt kommersiellt gångbart. Inte tillräckligt topplistevänligt. Inte värt att satsa på, en potentiell förlust och en sannolikt dålig investering att ge ut. […][...]

Justine Dalvik är en udda figur som lever med sin fågel i sitt stora gamla hus. Ibland får hon besök av sin älskare. Men ofta tänker hon på de människor hon bragt om livet. Hon har nämligen den något udda vanan att ta livet av människor som gjort henne illa. Ariadne städar på hotellet som […][...]

Det verkar aldrig sluta snöa den här vintern. Även i det påhittade samhället Skogli, någonstans i Kongsvingertrakten, dit Levi Henriksen förlagt handlingen i sin första roman, lägger snöfallen sordin på all mänsklig aktivitet. Nya spår måste prepareras. Det handlar bygdens slagskämpe och problembarn Dan Kaspersen. Han återvänder till sin fädernesgård efter två år på kåken […][...]

Om inte det där orden hade blivit uttalade. Det räcker ju egentligen med det för att fortsättningen ska ta en viss bana. Så när huvudpersonen säger att om jag inte hade gjort si eller så hade detta inte hänt. Nej visst. Så är det. Om inte författaren tillåtit sin karaktär att vara nyfiken så hade […][...]

Det finns ett berömt foto av Andy Warhol taget året efter att han utsatts för ett mordförsök. Warhol har dragit upp skjortan och kameran fångar vartenda litet ärr efter skottskadan. Och det är inte lite; Warhol fick tillbringa resten av sitt liv i korsett för att hålla sitt innanmäte på plats. Det är en slående […][...]