Jag tänker börja den här recensionen på ett sidospår: Judas. Ni vet han som förrådde Jesus. Oavsett vad man tror om Jesus kan vi ju vara överens om att sälja ut en vän till att bli avrättad är en rätt rutten grej. Men å andra sidan, ur Bibelns perspektiv – om inte Jesus blivit korsfäst, […][...]

Deckare är en intressant genre. Den är kommersiellt gångbar och det verkar som om det inte finns någon botten för hur många kriminalromaner som kan ges ut. Det gör ju att det finns en stor distinktion mellan de riktigt bra böckerna som finns att tillgå och de, enligt mitt tycke, rent urusla. Då jag föredrar […][...]

Kära läsare. Jag utgår ifrån att du är medveten om att det finns en massa böcker i världen som du aldrig har varken läst eller hört talas om. Det sägs att den siste personen som hade läst alla böcker som fanns var Gottfried Wilhelm Leibniz. Han dog 1716. Sedan fanns det så många böcker att […][...]

När det är en text jag inte tycker om undrar jag ibland om det beror på att den saknar något som borde finnas där eller om det beror på att den innehåller något som inte borde finnas där. Ofta är det lite av varje, varför inte piska upp stämningen ett saftigt giftmord och skippa de […][...]

Edvin Strand behöver tröst. Snälla någon ge honom tröst! Det är kanske redan för sent? Men boken har ju precis börjat, då kan det väl inte vara för sent? Jo, kanske, det är nämligen inte helt glasklart om personen Edvin Strand fortfarande finns. Och vem är det egentligen som berättar historien om Edvin om han […][...]

Det är slutet på 70-talet. I Nigeria råder oljeboom, Biafrakriget är över, landet blomstrar och den stora konst- och kulturfestivalen Festac 77 uppmuntrar afrikaner världen över att återknyta banden till sina rötter i Moderlandet Afrika. Kehinde Okolo har tillbringat de senaste arton åren i Storbritannien. Tillsammans med sin man Albert och deras två barn lever […][...]

En änka vars man, sjömannen, uppslukades av havet, fattar ett ovanligt beslut. Hon ska lämna Västlandet tillsammans med sina sex barn för att bosätta sig där hon har möjlighet att ge alla barnen vidare utbildning, även flickorna. Hennes egen dröm om att bli barnmorska förverkligades aldrig, nu är hon beredd att satsa allt för att […][...]

Åh, det är så härligt att hålla en bok mellan tummen och pekfingret och se dess värld växa fram i det smala mellanrummet. Som om man skulle smygtitta in i ett dockskåp. Sarkasm. Liksom många andra nya debuterande deckarförfattare har Ian Smith prisats med lovord och träffsäkra adjektiv. Aningen uppskruvat och överdrivet i mina ögon. […][...]

Hur hanterar man den där känslan av att det kommer att gå åt skogen, redan när man läst första sidan i en bok? Är det ens någon vits att engageras sig i huvudkaraktären när det redan finns tydliga tecken på att detta aldrig slutar väl? Vigilante ger olycksbådande signaler mycket tidigt och utspelar sig i […][...]

”Hugo är min älskare, eller rättare sagt han kunde vara det om han ville”. Med de orden presenteras relationen som Stina Aronsons Feberboken kretsar kring, jagberättaren Mimmis kärlek till Hugo. Hugo är Den Store Poeten som vistas i Stockholm och Paris. Mimmi har också fått texter utgivna, men får dåliga recensioner och inga pengar från […][...]