Recension

: Nattens väktare
Nattens väktare Sergej Lukjanenko
2006
Fabulera
8/10

Good… bad… I’m the guy with the gun.

Utgiven 2006
ISBN 9197595101
Sidor 336
Orginaltitel Nochnoi dozor
Översättare Roger Karlsson
Först utgiven 1998

Om författaren

Sergej Lukjanenko föddes i Kazakstan den 11 april 1968. Numera bor och arbetar han i Moskva. Han är utbildad psykiater, men har mest ägnat sig åt att skriva. Han är en mycket uppskattad författare i dagens Ryssland. Årligen utkommer omkring 500,000 exemplar av hans böcker.

Sök efter boken

Jag tänker börja den här recensionen på ett sidospår: Judas. Ni vet han som förrådde Jesus. Oavsett vad man tror om Jesus kan vi ju vara överens om att sälja ut en vän till att bli avrättad är en rätt rutten grej. Men å andra sidan, ur Bibelns perspektiv – om inte Jesus blivit korsfäst, hur hade han då någonsin kunnat återuppstå och förlåta folket deras synder? Hur hade kristendomen då kunnat uppstå? Alltså: utan Judas förräderi hade det godas seger aldrig varit möjlig. (Ett ytterligare lager ironi får vi ju om vi betänker hur många som dött i det kristna kärleksbudskapets namn…)

Vad detta har med Nattens väktare att göra? Helt enkelt att gott och ont tydligen är beroende av varandra. I Lukjanenkos värld har mörkt och ljust slutit vapenvila, om än en bräcklig sådan, och bekämpar varandra likt två konkurrerande företag (eller USA och Sovjet under kalla kriget, om ni föredrar det). Allt sköts via byråkratiska instanser och avtal, och vampyrer och varulvar och andra monster får gärna hålla på så länge de har licens och håller sin kvot. Nere på Moskvas gator patrullerar vår antihjälte Anton och försöker hålla någon sorts ordning medan cheferna högt ovanför hans huvud drar upp de storslagna planerna och bestämmer vilka onda handlingar som kan tillåtas för det större goda eller tvärtom. Och som alltid när svart och vitt blandas blir det plötsligt väldigt svårt att se skillnad på gråskalorna.

Upplägget med sin blandning av mytologi och verklighet med en glimt i ögat påminner en hel del om en aningen mer skitnödig Neil Gaiman (eller för den delen Joss Whedon), men samtidigt är det svårt att tänka sig att någon icke-ryss hade kunnat skriva detta. Nattens väktare nöjer sig inte med att ställa upp onda mot goda, utan gräver sig verkligen ner i vad det är som gör en handling god eller ond – inte för inte är Lukjanenko psykiater, men samtidigt kan han konsten att skriva spännande och komplexa berättelser också. Om boken har någon svaghet är det kanske att den har en tendens att falla in i typiskt fantasysnack av typen "Ljus och mörker! En magiker av den femte graden förvandlar sig till en tiger!" och ställa upp en massa mytologi som aldrig riktigt förklaras, men trots detta släpper den aldrig den där klassiska ryska realismen; huvudpersonerna är mytologiska varelser, men med samma problem som alla andra som bor i ett snöigt skitigt postkommunistiskt Moskva med stora klyftor och oändliga möjligheter för både gott och ont. Hur handlar man när man omöjligtvis kan veta alla konsekvenser? Hur mycket helgar ändamålen medlen?

Till slut står Anton, liksom alla andra, där och måste välja sida utan att vara helt säker på vilken som är vilken. Vägen till helvetet är stensatt med goda föresatser (fråga Pontius Pilatus, fråga Marx, fråga Bush) och numer också kantad av tomma vodkaflaskor. Men den svänger rejält.

Björn Waller

Publicerad: 2006-05-03 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-16 15:43

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2009

7 kommentarer

ang. den inledande delen av recensionen så får vi ju minnas att bibeln är hårt redigerad, i texter som inte kommit med framförs versionen att judas förrådde jesus på dennes direkta uppmaning och med stor sorg i hjärtat…

micke Oregistrerad 2006-05-03 00:05
 

Är detta en bok efter filmen eller boken som filmen bygger på?

Martin Oregistrerad 2006-05-03 14:19
 

Martin: Det är boken som filmen bygger på. Se bonusinfo till vänster. Kort reflektion på det: jag gillade filmen, men boken är (naturligtvis) mer detaljerad, mer utarbetad och mindre beroende av specialeffekter och deus ex machina.

Micke: Visst finns det det, men vad finns det som med nödvändighet säger att de är korrekta och de som togs med är lögnaktiga? Och om det nu var med stor sorg i hjärtat så måste han väl själv ha tyckt att det var fel, och då kvarstår ju grundproblemet med onda handlingar för goda ändamål. Nåja. Sidospår som sagt, lyft gärna över till diskussionsforumet om du vill diskutera det mer.

Björn Waller Redaktionen 2006-05-03 14:39
 

Borde väl också kanske tillägga att handlingen i filmen utgör cirkus en tredjedel av bokens handling.

Björn Waller Redaktionen 2006-05-03 15:45
 

Micke: din "vetenskapliga källa" är Da Vinci-koden eller?

Tomas Oregistrerad 2006-05-03 20:41
 

tomas: ehum, näe, 80p religionshistoria… men det kanske går lika bra att läsa da vinci-koden ;)

Björn: det var inte det jag menade, att jag skulle kunna avgöra om någon version skulle vara mer korrekt… men det är ju som du säger: förräderiet och korsfästelsen är ju båda oundgängliga i kristendomen, utan dessa hade det inte blivit någon sådan, och den tolkningen är ju s.a.s dessutom mer "modern", inte svart/vit, god/ond utan mer gråskala, mer politik, de involverade parterna gör vad de måste för att nå ett slutmål…

micke Oregistrerad 2006-05-04 00:12
 

Visserligen är det här kanske ett stickspår som inte har så mycket med boken att göra, men för den som är intresserad finns det en lång artikel om "Judasevangeliet" i senaste numret av National Geographic. Klart intressant som religionshistoria, även om det inte finns någon direkt anledning att tro att det skulle beskriva verkliga historiska händelser.

Pontus Oregistrerad 2006-05-05 09:58
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?