Recension

: Koltrastrapporten
Koltrastrapporten Ian Smith
2006
Norstedts
5/10

Lovordat mittemellanspänning

Utgiven 2006
ISBN 9113013815

Om författaren

Fotograf: Jerry Bauer

Ian Smith debuterar med ”Koltrastrapporten”. Han är även en tv-journalist som har vunnit priser för sina medicinska reportage för NBC News.

Sök efter boken

Åh, det är så härligt att hålla en bok mellan tummen och pekfingret och se dess värld växa fram i det smala mellanrummet. Som om man skulle smygtitta in i ett dockskåp. Sarkasm. Liksom många andra nya debuterande deckarförfattare har Ian Smith prisats med lovord och träffsäkra adjektiv. Aningen uppskruvat och överdrivet i mina ögon. Ska man skylla på en hajpad marknadsföring? Jag vet inte! Ian Smith har i mina ögon inte riktigt vågat halka av vägen i sin debut Koltratsrapporten utan följer snällt med på den upplysta landsvägen mot "fame and glory".

Vår hjälte, FBI- agenten Sterling Bledsoe, porträtteras som en misslyckad korsning mellan Barry Whites förföriskt sexiga stämma och Denzel Washingtons inte sällan iskallt intelligenta filmkaraktärer. Han är också av samma hudfärg som dessa två och i korthet en gatusmart kameleont som trivs i trånga gränder likväl som på den akademiska institutionen. Han är delvis sin brors, Wilsons, motsats. En prisbelönt forskare inom biologi och känd för sitt engagemang och sin människokärlek.

Nåväl, Stirling har sedan barnsben befunnit i sin brors skugga. Under den senaste tiden har han dock laddat upp för en återförening. Men så inträffar något osannolikt, Wilson blir mördad utan någon uppenbar anledning. Med sig i graven tar Wilson sin rapport om alla de döda koltrastarna som ligger utspridda i den skog han bedrivit mycket av sin forskning. Inom loppet av två handfulla dagar dyker ytterligare lik upp. Vad som först tros vara ett rasistiskt vredesutbrott med relativt primitiva motiv är snart något mycket mer halt och svårfångat. Stirling tar upp jakten på broderns banemän eftersom att han inte vill att nån slumrande lokalpolis ska sjabbla bort utredningen. Men framförallt ser han det som en möjlighet att nå en upprättelse med sin bror.

Det börjar med regn, mörker och mord och slutar med sol, värme och kärlek. Däremellan snubblar Smith som sagt igång sin historia. Efter ett par initialt förvirrande kullerbyttor på startlinjen, som nästan får mig att ge upp med det samma, håller han sig på en lagom nivå av spänning som nät och jämt håller mitt intresse uppe. Han gör visserligen rätt i att omedelbart hoppa rakt in i handlingens epicentrum. Medan bakgrundhistorier, och trista beskrivningar av bilar och kvinnor gör romanen vattnigt utspädd. Till slut tar den sin klassiska vändning och gör Stirling till den misstänkte mördaren och efterlyste FBI-agenten.

Den bakomliggande komplotten som dolts av ett förmodat rasistiskt raseriutbrott är genomtänkt men den kommer inte till sin rätt förrän sent i boken. Att Smith passerar ämnet rasism i förbifarten och istället angriper industrin, i det här fallet solrosindustrin och dess framtid som alternativ oljeleverantör, som är beredd att göra vad som helst för vinst utan hänsyn till natur och miljö är helt rätt. Och kanske, om man ville, skulle man kunna jämföra det med USA:s hänsynslösa jakt efter fossil olja. De som olyckligtvis är i vägen kommer i kläm. Eller kanske ska man inte blanda in den typen av jämförelser? Fastän för mig vore det lite mer spännande, lite mer off-road.

Textutdrag (Visa/göm)

Ranald MacDonald

Publicerad: 2006-04-16 00:00 / Uppdaterad: 2011-04-09 12:28

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1989

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?