Prag är en labyrintisk stad. Trots att den exploaterats och invaderats av turister erbjuder den fortfarande besökaren nöjet att gå vilse i skötet av sina vindlande gränder och gångar. Många av kvarteren i Prags centrala delar genomkorsas av från gatan närmast osynliga passager, butikskantade gallerior som kan slingra sig långt in i hjärtat av bebyggelsen […][...]

I dagboksform följer vi en tonårstjejs tankar. Hon dokumenterar sin vardag, det är små och stora händelser om vartannat. Hon bor ensam med sin mamma. Eller ibland bor mammas nye kille där också, när han inte är ute på sjön och jobbar. Det är många saker hon funderar på, som hon inte riktigt vågar fråga […][...]

Inger Alfvén tar grepp om de stora existentiella frågorna om liv och död. Det handlar om Laura med långt å, halta Laura, som vuxit upp hos sin mamma i Argentina. Som tolvåring tvingas Laura resa till sin okände svenske pappa i Stockholm för att operera benet. Mamman har cancer. Kanske vill mamman vara ifred och […][...]

Första gången jag bläddrade i Vi faller och såg att dialogen var skriven på dialekt, och att dialekten dessutom skulle vara min egen, sparkade jag bakut mentalt. Jag höll inte med om alla uttal, och vid första anblicken såg det inte helt genomfört ut. Samtidigt fick jag anledning att fundera över varför jag ansåg det […][...]

Idag, inte minst i min generation, är vi vana att se terrorister som de framställts efter elfte september. Skäggiga, turbanprydda och så långt ifrån oss själva vi kan komma. Ett klassiskt De. I Steve Sem-Sandbergs dokumentärroman om Ulrike Meinhof framträder en betydligt mer mångfacetterad bild. Ulrike Meinhof är medelklasstjejen som blev terrorist. En välutbildad, välrenommérad […][...]

Jenny Diski menade i sin tågreseskildring från 2005 Främling på tåg att resa är att snabbspola sitt liv, vara bortkopplad från sin omgivning, kort sagt en fristad. Kanske är det därför som det ofta är lättare att berätta sina innersta tankar för främlingar? Man riskerar inte att få dem tillbaka. Den indiska författaren Anita Nair […][...]

Michel Fabers A capella blir min introduktion till en författare som debuterade 1999. Sedan dess har han levererat romaner och noveller i samma takt som han har lovordats och prisats. Som en utmärkt skildrare av historiska miljöer, och framför allt en säker hand som suger sig in i sina karaktärers universum, slog han till med […][...]

När jag reser vill jag gärna ha något lättsmält att läsa. Då går jag på de där färgglada bokomslagen. Ibland får man ångra sig, ibland funkar det alldeles utmärkt. Jane Green har skrivit mer än en bok med färgglatt omslag, oftast i sfären kring kärlek, relationer och storstad. Kännetecknande har varit tämligen sympatiska, någorlunda trovärdiga […][...]

Petronius har en ouppnåelig ungpojksdröm. Han vill bli sjökvinna. -Hahaha säger lillasyster Ba, det är bara kvinnor som kan bli sjökvinnor. Förresten finns det inga dykardräkter för män. Hur skulle dom se ut? Ha PH då eller? Hahahahahahahaha! Petronius är en tonårspojke som bor i Egalia, med sin ganska så stränga och konservativa mor Direktör […][...]

Vi får följa med Leena och hennes familj när de flyttar in i sin nya lägenhet. Äntligen ska de få det lite större, bättre standard, kanske till och med blommor på balkongen. Det är ett helt nybyggt område och de är fulla av förväntningar. Entusiasmen dämpas något av den nedlåtande attityd som tanten på kommunens […][...]