Tricia Sullivans sjätte SF-alster skrev hon när hon var gravid och utmattad, enligt egen utsago; därför inte hennes bästa. Utropstecken! Om det här är en lågpresterande Sullivan är hon antingen a) full av falsk ödmjukhet eller b) en författare som inte kan vara ointressant. Vissa människor tycks bara ämnade att skriva och hon kan nog […][...]

Det finns en anledning till att Jesus Camp är en av de bättre dokumentärer jag har sett på senare tid. Trots, eller kanske tack vare, avsaknaden av en berättare lyckas filmarna förmedla exakt det som de vill få fram, bara genom att låta kameran rulla, bara genom att registrera verkligheten. Samma ärliga och raka känsla […][...]

Fyra ryttare utklädda till tempelriddare, anfaller Metropolitanmuseet under det högtidliga öppnandet av en utställning med skatter från Vatikanen och stjäl en medeltida chiffermaskin. Därmed kastas FBI-agenten Sean Reilly och arkeologen Tess Chaykin in i en livsfarlig katt-och-råttalek med skoningslösa mördare.[...]

I förlagets utskicksblad till Vi som aldrig sa hora har halva textutrymmet upplåtits åt författaren själv, där han skrivit en slags slagfärdig copy-text om sin debutroman. På de raderna informeras jag bland annat om att jag har att göra med en ”poetisk page-turner” samt att det är en ”generationsroman” jag just ska läsa. Ett bra […][...]

Att nedteckna sin historia på cigarettpapper, blir att sätta samman fragment i både bokstavlig och vidare bemärkelse och i den här bokens lilla format ryms det mycket. Här trängs existentiella frågor med konkreta ögonblicksbilder, dröm- eller mardrömslika sekvenser med sakliga beskrivningar av en fängelsemiljö. Vi följer berättaren under flera års tid. Han flyttas mellan olika […][...]

Svenne handlar om Fredrik Svensson: en vanlig kille som dras med i ett populistiskt parti lett av den karismatiske Nils Dackeman. I början verkar allting bra och allt Dackeman säger är vettigt, men ju längre tiden går desto mer spårar allt ut tills man inte vet var det sunda förnuftet slutar och nazismen börjar. Per […][...]

Jag tycker att Ingmar Bergman är häftig. Häftig kanske inte är rätt ord, men det är imponerande att vi har en regissör av den kalibern i det här landet. Inte bara en stor svensk regissör, utan även stor i internationella mått och hans namn kan utan tvekan nämnas i samma mening som John Cassavetes och […][...]

Thomas Harris hade mitt förtroende. Att det skulle komma en ny bok och en ny film om Hannibal Lecter uppfattade folk reflexivt som pengamjölkande och urvattnande, men Harris borde ro det i land, tänkte jag. För visst verkar Harris ha integritet nog att inte kompromissa och visst skapar man inte en karaktär som Hannibal utan […][...]

Balansgången mellan det personliga och det allmängiltiga kan inte vara lätt för en författare – speciellt inte när författaren själv blir så uppmärksammad att han eller hon, som Paul Auster blev när han besökte Stockholm för några år sedan, blir kallad "Gud" av sina fans. Austers förra roman, The Brooklyn Follies, var småputtrig, varm, mänsklig […][...]

Vad får man om man korsar Bibeln med Avalons dimmor och Törnfåglarna? Caroline Giertz knallrosa tegelsten Ashimas bok är onekligen ett svar på det. Giertz, känd bland annat som programledare i ockulta tevereportageserien Det okända, blandar Gamla testamentets Gud med diverse kvasifeministiska myter och nyhedonistiska idéer. Resultatet är kanske inte det absolut bästa i samtida […][...]