"När jag föddes var världen redan full av Joona" konstaterar berättaren Anna. Joona, storebrodern som det alltid är liv och rörelse runt. Gradvis kommer en förändring smygande, vardagen blir allt mindre förutsägbar. De kraftfulla konfrontationerna mellan Joona och pappa prästen skapar oro i familjen. Nu är Anna vuxen, men oron är där ännu. När hon […][...]

Ibland vaknar jag mitt i natten med stark ångest över att jag inte kan röra på mina armar. Anledningen är att jag har legat på mage med armarna i kors över bröstet. Jag sätter mig då upp och försöker skaka liv i dem men i några sekunder är de bara som två köttklumpar, hängande från […][...]

Andrej Platonovs Grundgropen skrevs, och utspelar sig, i Sovjetunionen under åren 1929-30. Det var då Stalin inledde sin första femårsplan och den stora kollektiviseringen av det sovjetiska jordbrukat påbörjades. Platonov själv var delaktig i detta, dels som övertygad socialist, om än inte Stalin-sympatisör, dels som elektroingenjör utsänd för att arbeta med elektrifieringen av landsbygden. Platonov […][...]

Peter Pohl har några riktigt, riktigt bra romaner bakom sig; debuten Janne, min vän, Vi kallar honom Anna och Jag saknar dig, jag saknar dig hör till de allra starkaste. Pohl har gett ut många böcker, men återkommande i de flesta är framför allt två saker: väldigt dystra, mörka, svåra historier samt en stor misstro […][...]

Innan du läser den här recensionen: gå och leta fram Leonard Cohens ”Hallelujah” i musiksamlingen. (Du har den säkert någonstans; gärna John Cales version, men vilken som helst utom Jöbacks duger nog.) Tillbaka? Bra. Och nu kanske du vill veta vad Cohen har med Lispector att göra, så det får jag försöka förklara. Vi har […][...]

Ingenting är så farligt som begåvning. Att vara med på noterna, att förstå musiken men inte kunna leva den är delvis vad Juloratoriet handlar om. Aron och hans son Sidner blir varse hur ett ögonblick kan fortgå ett helt liv då deras hustru och mor omkommer. Kärleken blir ett förstörande medel för dem båda, verklighet […][...]

Jag gillar ökenromaner. Kanske beror det på min mammas berättelser om ökenritter i Sahara. Eller på den röda kamelsadeln som alltid stått där i vår hall sen jag var liten. Bilder i min mammas fotoalbum. Jag tänker att det måste vara något visst med stämningen – hettan, och tystnaden. Där i öknen. Ellen Mattsons roman […][...]

I filosofernas himmel, idévärlden, slår Sokrates och Wittgenstein vad. Sokrates, idévärldens president, ska bevisa att filosofi kan förvandla en människas värld till det bättre. Om han förlorar blir Wittgenstein president. Ben, en helt vanlig 15-åring, blir den utvalde som ska lära sig att börja reflektera över filosofiska frågor och så småningom avgöra idévärldens framtid. Sofies […][...]

Det finns många legender i världen. En av de äldsta berättar om hur folket i Babel bestämde sig för att bygga ett torn hela vägen upp i himlen. Men Gud fader harmades i vanlig ordning därutav och nöjde sig inte med att riva tornet utan såg också till att från och med nu skulle alla […][...]

Den skygge Nobelpristagaren hade uppnått en berömmelse som var utan motstycke i svenskt kulturliv, men intervjuer hade han sällan givit. Hon kunde inte påminna sig en enda detalj om hans privatliv. "Gerda Persson var nittiotvå. Dom borde väl nästan vara jämngamla?" "Så gammal tror jag väl inte att han är. Tror du verkligen det?" Marianne […][...]