Svenska deckare är ofta starkt nedtyngda av sina egna klichéer. Det är så väl omtalat att det vid det här laget känns ganska oinspirerat att inleda en recension med det konstaterandet. Men Mari Jungstedts Den mörka ängeln är en så typisk svensk deckare att det är svårt att inte börja i den änden. Medelålders poliskommissarie […][...]
























