Fredrik Strage skrev i DN häromsistens om könsuppdelningen av monster. Vampyrer marknadsförs till damerna och zombier till herrarna. Mycket intressant fenomen, och mycket sant. Den smått obegripliga Twilighthysterin är det kvinnor som står för, en hysteri som inte vet några gränser och som har gett Robert Pattinson och hans otvättade hår en katapultskjuts upp på […][...]

Satsen om oändligt många apor fastslår att om en apa får sitta med en skrivmaskin under en oändlig tidsperiod så kommer apan till slut skriva av alla böcker i det franska Nationalbiblioteket. Utan att ta närmare ställning till sannolikhetsaspekten av teorin, kan jag konstatera att jag varken har tid att vänta på att apan skall […][...]

Advokaten Guido Guerrieri befinner sig mitt i livet när han plötsligt blir singel och slungas in i en livskris. Det är precis efter det som boken tar sin början, när Guirrieri får besök av en ung egyptisk kvinna. Kvinnan har sökt upp Guerrieri för att be honom representera hennes vän, Abdou Thiam, som anklagas för […][...]

Det känns tryggt att läsa en Nobelpristagare, det är garanterad kvalitet som väntar. Språket utsökt, väl avvägt, meningar laddade med betydelse, fantasifulla och knivskarpa beskrivningar. Där finns kunskap, erfarenhet, medkänsla och inlevelse, psykologin träffsäker. Och en familjehistoria, där även de vardagliga detaljerna, och bipersonerna betyder något, allas liv värda att minnas, att beskriva. I slutet […][...]

Den berömde författaren John Coetzee är död. I hans fotspår reser författarkollegan mr. Vincent som ska skriva en biografi om honom. Sommartid är en slags redovisning av hans arbetsprocess, en inblick i Coetzees kvarlämnade anteckningar och de oredigerade intervjuer han gjort med kvinnorna (och en man) som stod Coetzee nära. Eller inte ens nödvändigtvis nära. […][...]

Vad gör man när man alltid haft högsta betyg i engelska och så plötsligt fattar man inte ett ord? Vad gör man när hela ens uppfostran varit en förberedelse inför äktenskapet, det rena äktenskapet, ingått mellan oskulder, och så plötsligt är den förbjudna åtrån där och rätt vad det är även graviditeten? Vad gör man […][...]

Slutspelat, Lena Anderssons fjärde roman, har fått ganska blandat kritik. Antingen når den inte riktigt fram, eller så är den övertydlig, eller också är den hennes bästa hittills. Originell är den sannerligen, och det får väl sägas vara Lena Anderssons signum. Originell på gränsen till fascinerande konstig. Inte på något sätt svårläst eller abstrakt – […][...]

Det borde inte varit svårt att göra Kall feber till en riktigt spännande roman. Alla ingredienser finns ju där! Isolerat ställe långt bort från mänskligheten, forskare som tappat greppet om det vi kallar humanism och vetenskapen, som här inte tjänar människan, utan endast plånboken. Lägg till en feber som härjar, en feber som ingen känner […][...]

Sjuttonåriga Jannike Faltin jobbar för byrån nu, Byrån för Särskilda Efterforskningar, som är ett slags svenskt Arkiv X fast med mer vättar, magi och parapsykologi än utomjordingar. Under ett uppdrag hittar Jannike en liten flicka, som vid närmare efterforskningar visar sig ha varit försvunnen i 20 år. Fast hon är fortfarande fem år och har […][...]

Det är svårt att vara man, säger Elvis Okés far till honom. Måttet på en man brukade vara hans namn och hur gott det var, och det namnet – den hedern – måste man vara beredd att försvara både mot yttre och inre hot. Elvis far heter Sunday. Hans bäste vän heter Redemption. Själv heter […][...]