Efter knappa trettio recensioner på dagensbok är det först med Chelsea Horror Hotel som jag känner lite av ett objektivitetsdilemma. För författaren här är ju ingen författare egentligen, utan basist och låtskrivare i världens om inte bästa, så i alla fall coolaste band: Ramones. Ja, Dee Dee är inte bara en gammal hjälte, utan sedan […][...]

En kriminalroman handlar nästan alltid om sökandet efter en identitet. Vem gjorde det och varför? I Mats Ahlstedts senaste deckare Dömd för livet möter vi Tony Blomstrand, nyss villkorligt frigiven efter att ha suttit inne 23 år för mordet på ungdomskärleken Marianne. Men är han verkligen skyldig? När Tony släpps ur fängelset återvänder han till […][...]

Reflexer av den svenska författarinnan Amanda Kerfstedt kom ut 1901, nio år innan begreppet ”transvestit” skapades. Handlingen kretsar kring Walter, som låser in sig en timme om dagen för att få klä sig i rollen som kvinna. Reflexer är egentligen inte så mycket en roman om att vara transvestit i början av 1900-talet, som den […][...]

Komma över är en kärlekshistoria som börjar långt efter att de flesta kärlekshistorier har slutat. Emma har gjort slut med Jeppe. Han är 18 år, utkörd från hennes lägenhet till ett litet råtthål på Södermalm och fortfarande kär i henne. Det är sommaren mellan tvåan och trean på gymnasiet. Jeppe har inget jobb, inga pengar […][...]

De dödas imperium är den sista boken i Mårten Sandéns trilogi om Jannike Faltin. Några år har gått och Jannike har gjort militärtjänst som kustjägare, och blivit om möjligt ännu tuffare och definitivt ännu argare. Nu blir hon av Byrån för Särskilda Efterforskningar samt dess brittiska motsvarighet MI0 skickad till London för att utreda varför […][...]

När Maria Svelands debut, Bitterfittan, kom väckte den stor debatt. Kärnfamiljen hamnade i skottgluggen och ifrågasattes, kanske mer än på länge. Tre år senare är det alltså dags för uppföljaren, Att springa. Också den sätter kärnfamiljen i fokus, kanske inte lika uppenbart tydligt, men på ett sätt som än en gång får mig att fundera […][...]

I inledningen av Spill får den fiktiva författaren “Sigrid Combüchen” ett brev av en pensionerad kvinna. Kvinnan känner igen sig i ett fotografi beskrivet på sida 137 i en av “Combüchens” tidigare romaner. “Är det min familj du beskriver?” undrar hon, och en brevväxling tar sin början. Författaren ser stoffet till ännu en roman, samtidigt […][...]

Oppositionspartiet är lika med den sextonåriga Saga och hennes vänner i L II, latinlinjens andra ring i gymnasiet, på sextiotalet i Stockholm. Saga är begåvad och hon gillar skolan, men hon engagerar sig inte i allt: skolkar från gymnastiken för att istället fundera över livet, och blir anklagad av lärarna för att se uttråkad och […][...]

Så glad jag hade varit om jag haft böcker som Vad hatet gör kan ingen fatta i min närhet när jag var sexton! Om det hade funnits någonting mer där i det milsvida glappet mellan tvillingböcker (som bokhandeln rekommenderade) och Dostojevskij-tegelstenar (som skolbibliotekarien rekommenderade). Visst fanns det ungdomsböcker, visst fanns det andra böcker, men få […][...]

När man var liten fanns det inget som helst negativt över ens födelsedag. Det var ju en dag när man fick vara i centrum och framförallt en dag när man fick presenter. Att bli äldre hade också sina fördelar genom att man för varje år passerade någon ny åldersgräns. Men alltför tidigt i livet sker […][...]