[…] och jag blev stående där och det var en sådan där hastig paus i tiden, en sådan där kort stund som inte slås i bojor av tidens gång, utan står fri, som det är lätt att gå tillbaka till, och jag kände tyngden av flaskorna i påsarna, jag kände hur kallt det var, kunde […][...]

Vanligtvis är det männen som inviger sina kärlekspartner i kedjornas och piskandets njutning, i förnedring, i tortyr… Men de vet inte vad de gör. Dessa barnsliga själar tror att de på så sätt kan tillfredsställa sin stolthet, sin maktlystnad eller, till och med, utöva sina rättigheter i namn av någon fäderneärvd överhöghet. (…) Men innebörden […][...]

Okej, det här är en fantasyroman. Så ja, den innehåller konstiga varelser, magi, sköna ungmör, en hederskodex signerad Beowulf och, såklart, en tvättäkta hjälte. Så tråkig framstår faktiskt Den sista önskningen till en början. Men redan några sidor in i boken förstår man att det här inte är den schablonmässiga saga det verkar vara, det […][...]

Årets Nobelpris i litteratur till Nina Bouraoui, menade såväl Ebba Witt-Brattström som Johannes Anyuru för någon månad sedan när svenska författare fick önska pristagare. Bara det borde säga något om hur intressant hon är, denna Nina Bouraoui, som redan belönats med Prix Renaudot-priset i hemlandet Frankrike. Kärlekens geografi. Det är en storslaget översatt titel. Anspråksfull […][...]

För fem år sedan skrev John Ajvide Lindqvist en gästrecension på dagensbok och valde då Varulvarnas natt från Wahlströms sjuttiotals-skräckserie ”Kalla kårar”. Det är en grovt misshandlad version av Richard Mathesons klassiska I am legend. Jag har inte läst Varulvarnas natt och vill inte heller göra det. En bok som döps efter varulvar när den […][...]

Stuart Macbride utan B skriver deckare om DS Logan McRae i Aberdeen. Som Stuart B Macbride ger han här ut sin första SF-deckare. I en framtid som inte ligger så långt bort hålls den fattiga befolkningen nere med hjälp av droger i luften och virtual reality-kanaler med porr och våld. De bor i gigantiska lägenhetskomplex […][...]

Island är en 103 125 kvadratkilometer stor ö mitt ute i Atlanten (Sverige är till ytan ungefär fyra gånger så stort). Landet har 320 000 invånare och närmaste grannland, som är Grönland, ligger 290 kilometer bort. Enda sättet att lämna Island är genom luften eller sjövägen. Detta är något jag hela tiden har i bakhuvudet […][...]

Ibland tänker jag på människor i fängelser, sjukhus och på de gamla vars enda kontakt med omvärlden är hemtjänstens stressade personal som flimrar förbi med en fryst matlåda två gånger om dagen. Jag tänker på korridorer där rummen har nummerskyltar. På att det bor människor där. Människor som det skrivs rapporter och journaler om. Människor […][...]

Baksidestexten och titeln utlovar en berättelse om tre ”starka” kvinnor. Och det är den här boken onekligen. Men det är en styrka som paras med låga känslor som hämndlystnad och egoism, samtidigt som den aldrig viker i sitt krav på bevarad värdighet. Och det är också en bok som växer utöver sitt ursprungliga åtagande, och […][...]

En bro bort från Malmö bor världens lyckligaste folk. Har det sagts. Och lycklig, det är precis vad Laus Lindborg ser ut att vara. Han – en framgångsrik arkitekt, omges av vackra intelligenta kvinnor och bor i en snofsigt inredd lägenhet i centrala Köpenhamn. Dejligt värre. Men herr Lindborgs välpolerade fasad döljer ett dystert och […][...]