Stuart Macbride utan B skriver deckare om DS Logan McRae i Aberdeen. Som Stuart B Macbride ger han här ut sin första SF-deckare. I en framtid som inte ligger så långt bort hålls den fattiga befolkningen nere med hjälp av droger i luften och virtual reality-kanaler med porr och våld. De bor i gigantiska lägenhetskomplex där ingen annan törs sätta sin fot. Polisen vill helst undvika att ta sig in där efter ett gigantiskt upplopp, orsakat av ett konstigt virus. I USA har civilisationen raserats av upplopp orsakade av samma virus.

Grova brottslingar lobotomeras och får underkäken bortopererad. De blir ett slags osynlig underklass och får utföra de tråkigaste och smutsigaste jobben, eftersom de förlorat förmågan att tycka att saker är tråkiga eller äckliga. De bara utför, stumma, utan tungor och med alla kroppsöppningar igensydda.

Ett sätt att permanent oskadliggöra mördare och sexbrottslingar. En av dessa, en särskilt otrevlig individ som var psykolog i ett tidigare liv, vaknar plötsligt ur apatin. Psykolog och psykopat. Hon vaknar upp inne på en offentlig toalett, omgiven av sönderslitna kroppsdelar. Hon minns varför hon förr gillade att ta sönder kroppar och hon tänker sig att hon ska fortsätta där hon blev avbruten av de småaktiga poliserna som arbetar i the Network- en hårdför elitstyrka som är de enda med laglig tillgång till otäcka vapen som kan förvandla en kropp till ett moln av blod och små partiklar.

MacBride med eller utan B skriver blodiga historier, grymma och ibland obscena i sitt grottande i kroppsdelar och gore. Det här är inget undantag. Inget för dem med känslig mage och livlig fantasi. Bilderna som dyker upp i huvudet under läsningen är inte av de trevligare slaget.

Men historien är bra, snabba vändningar och mycket action. Häftiga vapen och roliga gadgets, cynism och lustiga framtidsmodekläder. Lite för platt för min smak, lite för okomplicerat bara.