”Det finns faktiskt ingen. Alla är döda” var några av de första raderna i Sofia Nordins roman En sekund i taget, där huvudpersonen Hedvig tycktes vara den enda som överlevt en pandemi som på bara några dagar tagit livet av alla. Alla. Men. Rent logiskt, om någon lyckats överleva, någon haft en motståndskraft, så borde […][...]

Daniel och Zeke är bästa vänner med ett stort gemensamt intresse, traktorpulling. En morgon när de missat skolbussen bestämmer de sig för att gena genom skogen. Och där, rostig och täckt av snö står den. En övergiven röd BM Volvo T 350 Boxer. Killarna tror inte sina ögon. När de senare samma dag får i […][...]

Jag har ett kluvet förhållande till The Shining. I åratal höll jag med Stephen King: Stanley Kubricks filmatisering missar poängen helt. Romanen handlar om alkoholisten Jack Torrances kamp mot sina demoner, men i filmen spelar Jack Nicholson honom redan från början som en demon, och all spänning försvinner. Men häromåret såg jag om den och […][...]

Välkommen till Charkiv, en stad av Stockholms storlek i nordöstra Ukraina, präglad av tung industri och hemmaplan för fotbollslaget Metallist. Här driver berättaren omkring med kompisarna Kommunist-Vasia, Doggen Pavlov, Turbo-Sasja, Kakao och några till under ett intensivt veckoslut sommaren 1993. De är arton-nitton år, officiellt arbetslösa eller håller sig bara undan så gott det går […][...]

Ars Moriendi – Konsten att dö, är också titeln på en text daterad medeltiden, där man i förhållandet till döden sägs kunna betrakta livet. Inger Edelfeldts bok med samma namn handlar om den framgångsrika fotografen Jacky Måhlin, som vid femtiotvå hamnat i något av en identitetskris. Vem är hon egentligen och hur fortsätta? I sitt […][...]

Den gamla Forden är full av kulhål. Rutorna är sönderslagna. Beverly Parsons tar med sin son Dell för att titta på bilen eftersom det sägs att Bonnie och Clyde, bankrånarparet som blev rikskändisar i 1930-talets USA, sköts till döds i den. 10 000 dollar till den som bevisar motsatsen! Beverly frågar sonen om han skulle […][...]

Tonårstjejerna i Kalmars jägarinnor är oskiljaktiga och ohejdbara, som Thelma och Louise. Full fart genom tonåren, full fart genom villaområdet och småstaden, utan tvekan eller tvivel. Jantelagen lyser på ett befriande sätt med sin frånvaro i Tove Folkessons debutroman, där Jossan, Linden, Sudden och Devvan regerar enligt devisen ”Man kan aldrig ha för mycket ögonskugga.” […][...]

Det här är inte en bok utan (som titeln anger) tre korta klassiker ur Lars Gustafssons digra produktion. Samlingen börjar med Tennisspelarna (1977) som har en inledande text av Sigrid Combüchen, fortsätter med En biodlares död (1978) med förord av Anders Olsson och avslutas med En kakelsättares eftermiddag (1991) vars förord är skrivet av Anna […][...]

Namnet Thomas Bernhard brukar viskas i universitetskorridorer som ett lösenord och sekter upprättas till hans ära. Nu förstår jag bättre varför. Som den Bernhard-novis jag är känns det lämpligt att börja från början, med debuten. Frost är Bernhards debutroman, utgiven 1963 i Tyskland och översatt till svenska först 2013. Omslaget lockar in mig, det Stig […][...]

Jag får alltid en speciell känsla av att läsa om de kommunistiska öststaterna, en känsla av påtaglig verklighet och overklighet på samma gång. Det är så mycket i det där gråa, bruna och trista som jag alls inte har någon relation till, men ibland glimmar någon 80-talsfärg eller pryl till som för mig tillbaka till […][...]