Colin Singleton har ungefär två saker som gör honom speciell, tänker han sig. Den ena är att han är ett underbarn, som vid sjutton års ålder talar elva språk och har haft ett läsbeting på minst 400 sidor om dagen sedan han var sju. Den andra är att han har blivit dumpad av tjejer som […][...]

Jag försökte recensera den här boken på alla hjärtans dag men drabbades av censuren. Det är ok, jag är ju för viss censur. Glädjen med att läsa Martin Tistedts debutroman består dock till stor del i avsaknaden av censur mellan det undermedvetna och det som kräks, skits, sprutas, spottas, blöds ut på sidorna. Inte mellan […][...]

Tretton, snart fjorton. Vad är det för en ålder, egentligen? Eller snarare – vore den något annat om det knappt fanns någon som var äldre? Inga föräldrar, inga vuxna alls? Så är det i Sofia Nordins postapokalyptiska värld, en värld som alldeles nyss var vår, men där en plötslig febersjukdom dödat nästan alla. Bara en […][...]

Agatha Christie planerade och skrev decennier i förväg sina deckarhjältar Hercule Poirots och Miss Marples sista fall. Nästan 40 år senare har emellertid upphovsrättsinnehavarna bestämt sig för att låta Poirot återuppstå och auktoriserat Sophie Hannahs Monogrammorden – ett nytt fall för Hercule Poirot. På omslaget är Christies namn betydligt större än Hannahs, som visserligen är […][...]

Please allow me to introduce myself I’m a man of wealth and taste Liksom den potentat som Mick Jagger sjöng om i ”Sympathy for the devil” är CeO Molin också en man av stil och smak. Det hindrar honom inte från att som bibliotekarie på Kungliga Biblioteket undansnilla och vissa fall sälja värdefulla böcker. Tyvärr […][...]

Att vara med någon som skrämmer, som slår, som förnedrar och manipulerar. Att kanske någonstans ha insett att här finns något oroväckande, har skett något orättvist, felaktigt, men ändå välja att bortse ifrån det, att stanna. Och så få ångra det. Skylla sig själv. Det är så oerhört svårt att förstå om man inte varit […][...]

Då var det det alltså dags att knyta ihop de första tio åren av tvåtusentalet. Den avslutande boken i Louise Boije af Gennäs triologi kom i höstas, och nu har jag äntligen läst den. Den är liksom de bägge andra en rejäl tegelsten på närmare femhundra sidor. Och visst är det så att mycket ska […][...]

Allegiant börjar där Insurgent slutar och Tris, Four, Christina och resterna av en rebellgrupp som kallar sig för Allegiant ska försöka ta sig utanför staketet medan Evelyn Johnson, Fours mamma, tar efter Jeanine Matthews i äkta diktatoranda. Bortblåsta är alla falanger och system medan människorna i det som en gång varit Chicago går runt arga, […][...]

Vi vill att det här ska vara klart: Du är inte en av oss. Du är en av oss. Du är inte en av oss. Du är inte en av oss. Du är en av oss. Du är inte en av oss. Du är en av oss. Du är en av oss. Och man vet […][...]

Malinka kallar sig inte längre så. Hon kallar sig Clarisse och har på alla sätt utom ett fullständigt klippt banden till den hon en gång var. Varken hennes man eller dotter vet att Clarisses föräldrar i själva verket inte alls dog i en bilolycka då hon var ung så som hon berättat. De vet inte […][...]