Hur mörkt får det bli? Så löd en titel på ett av seminarierna under årets bokmässa. Frågan syftade på dagens ungdomslitteratur och ställdes till några författare som skriver för unga idag. Hur mycket kan författaren låta böckerna färgas av samtiden och dess deprimerande nyheter? Behöver unga människor något mer upplyftande som motvikt, eller är mörk […][...]

Det är något särskilt med tvillingar. Kanske tänker jag så för att jag tillbringade pinsamt mycket tid i bokslukaråldern någonstans i början av 90-talet med Francine Pascals tvillingpar Jessica och Elisabeth i de oändliga serierna Tvillingarna, Tvillingarna på Sweet Valley High och några tegelstenar om deras romantiska förfäder som också till stor del bestod av […][...]

I ena hörnet av Masthuggstorget i Göteborg står en tämligen anspråkslös staty, som är lätt att missa. Den relativt abstrakta skulpturen har ett desto konkretare syfte, att minnas de omkring 500 svenskar som under trettiotalet åkte ned till Spanien för att kämpa emot Francos fascistiska styrkor. Ett annat monument över de spanienfrivilliga, den betydligt större […][...]

En kvinna reser till Bogotá med sin nu vuxna son för att träffa kvinnan som födde honom, hon som är hans biologiska mor. Han är förväntansfull, hon är rädd. Han ser det som att han kommer att vinna något, hon ser bara en möjlig förlust. Samtidigt finns där en lättnad – kvinnan hon fantiserat om […][...]

När jag var drygt tjugo umgicks jag intensivt med Nina, vars föräldrar bodde på Åland. Otaliga är de gånger vi åkte Finlandsfärja för att ta oss till Mariehamn och naturligtvis passade vi ofta på att ta en partykryssning när vi ändå skulle dit. Jag är väl bekant med dessa enorma festcontainers där folk dricker sprit, […][...]

19 år gammal – byxmyndig, straffmyndig, men lagligen fortfarande ett barn – kastar sig Anne en natt från muren till fängelset där hon spärrats in på sju år, bryter foten, hasar sig bort till landsvägen och blir upplockad av en passerande motorcyklist med dunkelt förflutet. Han hjälper henne fly, hon förälskar sig i honom, han […][...]

Modernistas nytugåva av Jevgenij Zamjatins Vi är skönt formgiven av Lars Sundh, och Nils Håkanson har skrivit ett utmärkt förord. Dessutom är Zamjatins poetiska språk i Sven Vallmarks översättning krispigt och klart som en höstmorgon. Är du det minsta intresserad av dystopier så ska du definitivt läsa det här verket som räknas som en föregångare […][...]

Om möjligheten finns reser jag helst i tyst kupé på tåget. Efter att ha läst nyutgåvan av Patricia Highsmiths debutroman från 1950 känns det bäst att fortsätta med det. Under en tågresa träffar arkitekten Guy Haines, en ”vanlig amerikan”, den märklige men fängslande Charles Bruno. Snart, efter lite mat och några glas alkohol, blir Guy […][...]

Isa har suktat efter Manne så länge. De var kompisar när de var yngre, och en gång kanske nästan på väg mot något mer, men så kom de ifrån varann och sen var det någonting med den där Amanda i nian och sen var det något mellan honom och Isas kompis Aya, fast nu säger […][...]

Det här är en ungdomsbok; förlaget föreslår en ”läsålder” på 12-15 år. Jag tror tyvärr att både förlaget och författaren underskattar sin målgrupp. Nu är jag då något äldre än 15 år, men det brukar inte hindra mig från att uppskatta ungdomsromaner. Är de dessutom äventyrshistorier fyllda av mysterier och exotiska platser, märkliga maskiner och […][...]