Trojanerna börjar med en massaker på en högstadieskola. 300 människor dör, och ingen vet varför. Strax efter följer nästa massaker med ännu fler döda, och inte heller den gången vet man vad som hänt. Som läsare får man följa kaoset som nu uppstår i samhället genom tre kvinnors ögon: en telefonoperatör på SOS Alarm, en […][...]

Jag kommer ihåg de oändligt långa sommarloven. Det var på den tiden jag levde ett ganska bekymmerslöst liv. Innan tonåren hade gjort sitt inträde men då hormonerna börjat vakna till liv. Förälskelsen var på avstånd men ständigt närvarande i dagdrömmarna. Små, små händelser plockades upp och blev upphöjda till viktigheter. Jag minns tiden som elva-, […][...]

Lars Gustafsson gick ju som bekant tyvärr bort i april i år, 79 år gammal. Den sista boken från herr Gustafsson själv blev Doktor Wassers recept från 2015. Men bara en månad efter bortgången släppte Albert Bonniers en nyutgåva av dubbelvolymen Fantastiska berättelser som består av Förberedelser till flykt från 1967 och Det sällsamma djuret […][...]

Lever vi ut våra känslor när vi ser på en tv-serie? Och håller vi känslorna ifrån oss i verkliga livet? I romanen Terminal glider handlingen mellan många fiktiva nivåer och det är med lätt förargad känsla jag ångrar att jag inte tittade på tv-serien Twin Peaks på 90-talet när den visades i svensk television. En […][...]

För den första postsovjetiska generationen blev det nya samhället inte riktigt den orgie av masskonsumtion och överflöd som deras föräldrar hade hoppats på. Efter några år av perestrojka så halades plötsligt den sovjetiska flaggan på Kreml för sista gången, och så fanns inte bara ekonomisk utan även politisk frihet. Fast valfrihet av nya spännande produkter […][...]

Öar är en tacksam skådeplats för dramatiska berättelser. Det har många författare tagit fasta på, inte minst inom deckargenren. Skotske Peter May är inget undantag. Det som skiljer honom från många andra deckarskribenter är den starka känslan för naturen och platsen han skriver om, dess historia och människoöden. Den som läst hans vackert berättade och […][...]

När jag läser vill jag väckas. Planlöst vandra omkring i språket. Förundrad. Jag vill drabbas, psykiskt och fysiskt. Jag vill att texten ska slå an en sträng och sedan få den att ihärdigt darra någonstans djupt inom. Maria Fröjdhs roman, 2,32 meter under havet, gör just detta. Där finns en täthet i språket, en slags […][...]

Sandra Beijers andra roman börjar starkt. Det första kapitlet är träffsäkert, både språkligt och känslomässigt. Man rycks direkt in i en värld som precis fallit samman med väl valda meningar och blankrader. Författaren manipulerar läsarens känslor med närmast kirurgisk precision. Allt som blir kvar handlar om Matilda. Hennes sambo har precis gjort slut och lämnat […][...]

Mina förväntningar på romanen Musselmiddag av den tyska författaren Birgit Vanderbeke var ganska höga. Eller kanske inte, för varför hade inte romanen blivit översatt till svenska förrän nu, då den utkommit i original redan 1990? Istället hoppades jag väl att jag skulle tycka om Musselmiddag. Att det var värt tiden att läsa den. Det snällaste […][...]

Märta Fohlins första roman, Jag duger inte åt lycka, var en språkligt egensinnig skildring av kärlek till och mellan kvinnor. Bitvis halsbrytande, bitvis enerverande men hela tiden synnerligen nutida. I sin andra roman går hon istället tre kvarts sekel bakåt i tiden, något som fungerar sådär. Det är sommaren 1939 på Gotska Sandön. Här lever […][...]