Varför har jag aldrig hört talas om Kautokeino? Varför blir jag först lite förvirrad när miänkieli refereras till som finska? Varför har namnet Læstadius alltid bara fått mig att tänka på förbud mot gardiner och alkohol, utan att någonsin göra mig nyfiken på vad som kan ha funnits bakom de förenklingarna? Ja, det beror såklart på […][...]

När omslag innehåller överdådiga omdömen från välrenommerade litteraturkritiker drar jag alltid öronen åt mig så att räven där bak får det litet trångt. Är de sådana där ordtrollare som talar om nutida klassiker? Klassiker är väl nu vad som kännetecknar den kultur som står emot tidens tand? Eller mästerverk! Men då är jag å andra […][...]

Ni kanske tycker dessa tider med virus, sex avhuggna fötters avstånd, folk som gillar rökt ål och karantän är jobbigt. Att ett klappträ till politiker, som tillsammans med ett rikspucko till läkare far till Stockholm och slickar och gnider sig på allt de kom över – enligt rykten även på ett par högvakter –, höjer […][...]

Sex. Död. Religion. Knutby-dramat har allt, och det är just därför som det är svårt att få nog av det. Men frågan är om inte gränsen faktiskt är nådd vid det här laget. Jonas Bonniers Knutby är en dramatiserad version av de händelser som ledde upp till att kvinnan som i media kallades för Barnflickan […][...]

Äntligen gav jag mig i kast med klassikern Siddhartha av nobelpristagaren Herman Hesse. Den lilla boken hade stått och väntat i bokhyllan ett tag. Siddhartha är namnet på sonen till en brahmin, en man tillhörande den högsta kasten i Indien. Romanen utspelar sig samtidigt som Gautama Buddha samlar skaror av munkar omkring sig, det vill […][...]

Om civilisationen går under, hur gör den det då? Märker man precis när det händer, eller kommer det gradvis, så där som vattnet kokar ihjäl grodan? I början av Liknelsen om sådden lever femtonåriga Lauren Oya Olamina bakom en hög mur. Året är 2024 – romanen gavs ut första gången 1993 – och landet är […][...]

Ofarbar tystnad är författaren, förläggaren och översättaren Andreas Lundbergs andra bok i en planerad romantrilogi om sin egen psykiska ohälsa som blommar ut efter en skilsmässa. Han kallar den första boken för svart, den här andra boken för grå och den tredje boken ska bli den vita – han kallar dem för helvete, skärseld, himmel. […][...]

Jag fick låna boken. Det är en delikat sak att läsa den bok en vän givit dig med försäkran om att den är fantastisk. Vänskaper har raserats, riken fallit, stridskonsten utvecklats, nageltrång krälat sig ut genom fotsulan, tårar fällts, tänder gnisslats, fötter stampats i golvet, havsnivåer höjts, pengar swishats till självutnämnda oberoende journalister, män förklarat […][...]

I Lalines romandebut The Bees följer vi Flora 717 från att hon kravlar ut ur den cell som hon direkt börjar städa – som arbetsbi vet hon instinktivt sin uppgift här i livet – och genom en myriad äventyr under en tid då bisamhället är hotat. Bikupan har en strikt hierarki där alla måste passa […][...]

En ung poet lämnar universitetet i Aten för att bege sig österut på en resa. Det är 1950-tal och han kallar sig för luffaraspirant, inspirerad av den stora litteraturen och villig att betrakta och återge det som visas för honom. Mellan dikt och vad som stundom blir till storartad novellkonst, i en löst sammanfogad huvudrörelse, […][...]