Xiomara Batista är femton år och andra generationens invandrare. Dominikanska republiken, där hennes föräldrar kommer ifrån, finns indirekt i hennes liv, i språket, i musiken och inte minst i mammans strikta religiositet. Mer direkt dyker landet mest upp som ett hot från mamman – en plats dit man kan skicka olydiga tonåringar om man inte […][...]

Det är lätt att tycka om Vajlett, möjligen lite för lätt. Den nya lärarinnan i den västerbottniska byn är ungefär så mycket utböling det går att vara. Det är tidigt 1950-tal och som ansvarig för barnens utbildning på orten får hon en viss respekt, som dock mer än väl vägs upp av ännu högre dos […][...]

Hösten 2020 fyller dagensbok.com 20 år. Det vill vi fira genom att publicera några favoriter i repris. Lena Nöjd har plockat fram denna recension från arkivet, och skriver här om sitt urval: Det är fantastiskt att en roman skriven för mer än hundra år sedan fortfarande ger intressanta reflektioner. Så känner jag när jag läser […][...]

Emilia Fogelklous Arnold är för mig en oskattbar vän. Där skriver Emilia i tredjeperson – Mi – med ett beundransvärt saktmod och låghet om maken och livskamraten Arnold Norlind. Hon tecknar Arnolds liv från barndomen till den sista inandningen. Texten stegras stundom, oftast när kärleken framträder – en kärlek som hela tiden finns där. För […][...]

Jia Tolentinos essäsamling Falsk spegel har fått mycket uppmärksamhet i hemlandet USA. Nu finns den också i svensk språkdräkt. De nio essäerna som ingår i samlingen tar upp ett antal olika fenomen, från religion till dokusåpor, från bröllop till problemen med Internet. Alla är de enligt författaren olika aspekter på det ”självbedrägeri” som vårt moderna […][...]

Sverige är både ett av världens mest sekulariserade länder, och ett land där befolkningen anser sig ha en mycket nära relation till naturen. Kanske finns det ett samband mellan de här två fenomenen? Det är i alla fall den tes som religionshistorikern David Thurfjell driver i den här boken, som framgår redan av bokens titel. […][...]

Varför har jag aldrig hört talas om Kautokeino? Varför blir jag först lite förvirrad när miänkieli refereras till som finska? Varför har namnet Læstadius alltid bara fått mig att tänka på förbud mot gardiner och alkohol, utan att någonsin göra mig nyfiken på vad som kan ha funnits bakom de förenklingarna? Ja, det beror såklart på […][...]

När omslag innehåller överdådiga omdömen från välrenommerade litteraturkritiker drar jag alltid öronen åt mig så att räven där bak får det litet trångt. Är de sådana där ordtrollare som talar om nutida klassiker? Klassiker är väl nu vad som kännetecknar den kultur som står emot tidens tand? Eller mästerverk! Men då är jag å andra […][...]

Ni kanske tycker dessa tider med virus, sex avhuggna fötters avstånd, folk som gillar rökt ål och karantän är jobbigt. Att ett klappträ till politiker, som tillsammans med ett rikspucko till läkare far till Stockholm och slickar och gnider sig på allt de kom över – enligt rykten även på ett par högvakter –, höjer […][...]

Sex. Död. Religion. Knutby-dramat har allt, och det är just därför som det är svårt att få nog av det. Men frågan är om inte gränsen faktiskt är nådd vid det här laget. Jonas Bonniers Knutby är en dramatiserad version av de händelser som ledde upp till att kvinnan som i media kallades för Barnflickan […][...]