I Syncope sätter den amerikanska poeten Asiya Wadud ord, och mellanrum, på det som är så svårt att förstå att det nästan inte går att beskriva. Boken utgår från det som skedde mellan den 27 mars och den 10 april för tio år sedan då 61 människor dog under en utdragen process under två veckor […][...]

Rasist eller antirasist är inte något man bara är – det är något man blir genom sina tankar och sina handlingar. Därmed är det också något som också går att förändra. Och det är just den förändringen som Ibram X. Kendi skildrar i den här boken, med utgångspunkt i sitt eget politiska uppvaknande i frågan. […][...]

Året är 1938 och platsen Helsingfors, där vi får följa advokat Claes Thune och hans nyanställda sekreterare fru Matilda Wiik. Romanen berättas växelvis ur Thunes och ur fru Wiiks perspektiv. De trivs med varandra men håller ett visst avstånd, trots att båda är nyfikna på den andre. Dels beror avståndet på vanan – båda är […][...]

När det här skrivs har Trump-anhängare precis stormat den amerikanska parlamentsbyggnaden i protest mot det den avgående presidenten kallar ett ”stulet” val. Demokratiska ledare världen över, och många uppsatta amerikanska politiker med dem, fördömer presidentens agerande. Kanske blir detta en vändpunkt i toleransen för Trumps och hans anhängares envisa faktaresistens. Det verkar sannerligen inte påverka […][...]

Ta-Nehisi Coates första roman, Vattendansaren, är en sådan där bok som jag sett fram emot så mycket att den, när den väl kommer, blir liggande ett tag, eftersom det känns så läskigt att få veta på riktigt om den lever upp till mina skyhöga förväntningar. Hans fackböcker, Mellan världen och mig och Vi hade makten […][...]

”Rasism har inte varit en fråga jag vill ägna mig åt”, skriver America Vera-Zavala i den här boken. Men hon kom att ändra sig på den punkten. De stora flyktingströmmarna som även nådde Sverige under hösten 2015, och de svenska politikernas svar – att vända flyktingarna ryggen, och stänga gränserna – leder till en djup […][...]

Det är ingen slump att paret Mina och Magnus Dennert väljer näthat, rasism och demokratiarbete som utgångspunkt för sin skönlitterära debut – just det här är hemmaplan för grundarna till organisationen #jagärhär. Det är en skrämmande och beklämmande bild av samtiden som målas upp, som tyvärr är alltför trovärdig. Huvudpersonen Roya Zand arbetar mot näthat […][...]

”Du får aldrig springa i vita områden.” Miah har hört det sedan han var liten. En gång när han var runt tio hade han slitit sig loss från sin pappa och spurtat iväg längs Madison Avenue. När hans pappa kom ifatt honom tog han tag i hans axel. Du får aldrig springa i vita områden, […][...]

Det är inte en roman utan visst tuggmotstånd, Regina Porters Resenärerna. Den inleds med en personförteckning på 35 karaktärer som handlingen kretsar kring och första kapitlet är en fragmentarisk sammanfattning av en människas liv, inklusive ”påstruket akrobatiskt sex” och ett recept på ”högrevsfrossa” från 1959. Ärligt talat är jag nästan beredd att ge upp där. […][...]

Identitet är idag en maktens plattform. Politik skapas och uttrycks genom konceptet identitet, identitet värderas och utvärderas hos andra och oss själva, identiteten är en grundläggande mänsklig rättighet och samtidigt under total granskning av andra hela våra liv. I Slumpens barn skriver Amat Levin om en svenskgambiansk identitet där svarthet och vithet båda tillskrivs honom […][...]