Sjóns senaste roman utspelar sig under efterkrigstidens Island, där vi följer Gunnar Kampen från hans allra första minnen fram till den unge mannens tidiga bortgång. Han befinner sig då på ett tåg i England, på väg till en nationalsocialistisk konferens. Boken består av koncisa nedslag, som minnesbilder. De får mig att tänka på Svart på […][...]

I diktsamlingen Tell: poems for a girlhood tar Soraya Peerbaye sig an det grymma mordet på fjortonåriga Reena Virk i British Columbia i Kanada. Utgångspunkten är de vittnesuppgifter och fakta som polis och rättegångar manglat igenom, men genom poetens ögon och penna formas ett nytt perspektiv. Dikten ”Gorge Waterway” innehåller ett citat från obduktionen som hävdar […][...]

Johannes Torstenssons bokdebut är en självbiografi som handlar om mat, om ensamhet och om att (inte) trivas med sig själv. Berättelsens första sida är en presentation som vid första anblicken kan tyckas fokusera på mat och Johannes relation till mat. Sidans fyra hörn består av textrutor som talar om att han älskar mat, att det […][...]

Första gången Benjamin möter Rosa håller han på att få en hjärtattack. Varför? För att hon ler mot honom, möter hans blick och snuddar vid hans hand. Han tänker att hon kommer att få honom piskad. Det tar en liten stund innan Rosa inser hans misstag. Hon är så ljus i hyn att hon kan […][...]

Varför har jag aldrig hört talas om Kautokeino? Varför blir jag först lite förvirrad när miänkieli refereras till som finska? Varför har namnet Læstadius alltid bara fått mig att tänka på förbud mot gardiner och alkohol, utan att någonsin göra mig nyfiken på vad som kan ha funnits bakom de förenklingarna? Ja, det beror såklart på […][...]

För ett tag sedan recenserade jag Octavia E Butlers Liknelsen om sådden här. Den var det första att ges ut på svenska av den här ändå väldigt välrenommerade – och fantastiskt coola – författaren, men den behövde alltså inte vara ensam särskilt länge. Den här gången är det serieversionen av en av Butlers romaner som […][...]

Om civilisationen går under, hur gör den det då? Märker man precis när det händer, eller kommer det gradvis, så där som vattnet kokar ihjäl grodan? I början av Liknelsen om sådden lever femtonåriga Lauren Oya Olamina bakom en hög mur. Året är 2024 – romanen gavs ut första gången 1993 – och landet är […][...]

Sara Recabarren är grävande journalist som belönats med Kristallen för reportaget Slav i Sverige. I Insidan – SD-kvinnorna och partiet har hon följt fyra kvinnor som engagerat sig i Sverigedemokraterna, för att låta dessa berätta sin historia om varför de engagerat sig i just SD. Vid bokens utgivande var dock bara en kvar i partiet, […][...]

Av någon anledning var jag inte beredd på hur mycket den här romanen skulle komma att handla om äktenskap, fastän det såklart borde ha varit uppenbart av titeln. Vad jag förstod är det en historia om en felaktigt anklagad, om rasism och om utsatthet. Men det är också en roman om dagens syn på äktenskap, […][...]

Två år efter att svarta poliser för första gången börjat patrullera Atlantas gator är stämning mellan stadens svarta och vita invånare lika spänd som någonsin. I brist på bostäder i de svarta kvarteren börjar svarta familjer köpa hus i historiskt vita områden, till de gamla invånarnas förvåning och ilska. Grannföreningar etableras för att försöka hitta […][...]