Sedan den burmesiska oppositionsledaren Aung San Suu Kyi släpptes ur sin decennielånga husarrest i slutet av 2010 och faktiskt kunnat verka, om än fortfarande i en militärdiktatur, som politiker har hennes stjärnglans mattats något. Hon har bland annat fått hård kritik för sin försiktighet med att kritisera behandlingen av Burmas etniska och religiösa minoriteter. Den […][...]

”Högerpopulismen i Europa” är undertiteln på Anna-Lena Lodenius nya bok om europeiska partier som Sverigedemokraterna, Dansk Folkeparti, Fremskrittspartiet, Ukip och Front National. Inte ”högerextremismen” eller ”nyfascismen” som ibland har använts, utan ”högerpopulismen” eller ”radikal högerpopulism”. Kanske även ”främlingsfientliga och nationalistiska”, som faktiskt är bokens allra första ord. Det är inte jättelätt att beskriva den ganska […][...]

Tiggare på gator, torg och inte minst utanför matbutiken, är numera ett vardagligt inslag i den svenska stadsbilden. Mycket har sagts och skrivits om varför de plötsligt dykt upp, det har spekulerats vilt om organiserade ligor som lurar ”godtrogna” svenskar, tiggarbosättningar har bränts ner, de har avhysts av polis och myndigheter och hatsajterna på internet […][...]

En bofink och en koltrast sjöng duett. Bofinken lät envis, tvärsäker, trodde i sin Kisalantliga oskuld att ingen annan uppfattning än hans kunde tänkas vara den rätta, medan taltrasten lät som en diplomat, full av bortförklaringar och vackra ord. Gerda Antti gillar fåglar. Det gör jag också. I övrigt är vi nog inte överens om […][...]

En varg söker sin pod är en av de mest populära svenska poddarna, och bakom den står serietecknaren Liv Strömquist och författaren och producenten Caroline Ringskog Ferrada-Noli. Varannan vecka får vi ta del av deras oerhört rappa samtal om och analyser av samtida kultur, politik och konst. Det är både personligt och teoretiskt, både kunnigt […][...]

Jag hade av nån anledning bestämt mig för att jag inte skulle tycka om den här boken. Jag har läst en bok av Russell Brand tidigare och blev inte så förtjust, mest upplevde jag den som självupptaget svammel. Att samme Russell har skrivit en bok om världsproblemen och presenterar lösningar på dessa kändes inte helgjutet. […][...]

I skrivande stund går en våg av engagemang över Sverige, för flyktingars rätt att på ett säkert sätt kunna söka trygghet från brutalitet och utsatthet. Det är en politisk samling av ett sällan skådat slag. Det sammanfaller med ett sorts ”nu är det nog!”-statement mot rasism, den råa iskyla som sprider sig över nätet och […][...]

Det börjar så bra – titeln är hämtad från Harry Martinsons Nässlorna blomma, där han skriver att det finns fyra sorters medelklass: ”1) med bildning och piano, 2) med bildning men utan piano, 3) utan bildning men med piano, 4) utan både bildning och piano”. En sorts hint om att nu finns bara den fjärde […][...]

En tolvsidig essä publicerad på den samhällskommenterande sajten TomDispatch satte igång en snöbollseffekt. Något som ledde till etablerandet av nyordet mansplaining. Det här var inget som textens författare, Rebecca Solnit, hade räknat med och det är inte heller från hennes penna som termen kom. I ett PS till originaltexten som både inleder och namnger denna […][...]

”Jag känner inte igen mitt land.” Minns ni att det hette så när Sverigedemokraterna tog sig in i riksdagen? Det kom som en chock för många att nationalistiska krafter och flyktingmotstånd hade ett så starkt fäste i vårt land. Vårt demokratiska, öppna, välupplysta land. Men denna naiva inställning är inget nytt. Redan under efterkrigstiden skylldes […][...]