Jag hade av nån anledning bestämt mig för att jag inte skulle tycka om den här boken. Jag har läst en bok av Russell Brand tidigare och blev inte så förtjust, mest upplevde jag den som självupptaget svammel. Att samme Russell har skrivit en bok om världsproblemen och presenterar lösningar på dessa kändes inte helgjutet.

Nu har jag arbetat mig igenom hans Revolution och känner mig faktiskt avsevärt mindre skeptisk. Jag tror tyvärr inte att just Russells bok kommer att förändra världen i någon större utsträckning, men de världsproblem han presenterar är enligt min begränsade erfarenhet helt korrekta, och många av de människor han har inspirerats av har definitivt något att komma med.

Det stora problemet är enligt Russell (och hans inspiratörer) den otroligt ojämlika (orättvisa) fördelningen av jordens resurser (mat, pengar, bostäder t.ex.) och den makt de multinationella företagen har över allas våra liv. Kort sagt, kapitalismen dödar både oss och planeten. Naturligtvis har han helt rätt i det. Trots detta är det förvånansvärt vanligt att vi skyller våra samhällsproblem på de svaga och utsatta i samhället, till exempel flyktingar, arbetslösa, långtidssjukskrivna. Som om de var ansvariga för hur världen ser ut och som om solidaritet med dessa svagare skulle kosta för mycket pengar. Pengar saknas ju som bekant inte i världen, men koncentreras på något märkligt sätt i fickorna på dem som redan har, företag skatteplanerar (läs: fuskar) för miljarder och vi tittar åt andra hållet och förbannar de som inget har. Ska vi vara förbannade på någon kanske vi borde vända blicken mot bankernas och bolagens glastorn, inte mot dom som sitter med en pappmugg med mynt utanför deras dörrar.

Så långt allt väl med Russells bok, problemet tydligt definierat, nu till fortsättningen: Finns det några alternativ till det rådande systemet? Ja, Russell och hans inspiratörer tycker det. En global förändring av rådande maktstrukturer, vi måste ta tillbaks makten och bestämmanderätten från de som skövlar vår planet och utnyttjar människorna. Det kan vi inte göra (tycker Russell med flera) genom att lydigt rösta på de politiker som redan sitter i de fickor där alla pengarna och allt makt koncentreras. Russel förespråkar en revolution (därav bokens titel), en revolution utan våld. Han citerar sin vän Daniel Pinchbeck, någonslags hippieprofet som säger:

 Vi kan genomföra den här revolutionen genom en kollektiv rörelse från medborgarsamhället som efterträder den nuvarande strukturen med nationsregeringar och det militärindustriella komplexet. Det handlar om att gå från ett tävlings- och dominansinriktat paradigm till symbios och samarbete, från girighet till altruism. Det börjar med insikten om vårt delade ansvar för jordens framtid och vår medfödda samhörighet med varandra och med allt liv.

Jag gillar och håller med om mycket som Russell skriver i sin bok, men tyckte att den delvis var ganska hopplös att läsa. Det beror bland annat på den lite svamliga stilen han har då han skriver, för mycket små ovidkommande anekdoter och för mycket prat om Russell Brand. Sen är det språkdräkten som spökar. Redan i inledning så störde jag mig på det som jag upplevde som engelska på svenska, det vill säga att ordföljder och meningsbyggnad kändes bakvända och ologiska, som om den engelska grammatiken följde med in i den svenska översättningen. Jag fick läsa om stycken förvånansvärt ofta för att dechiffrera vad som egentligen menades. Jag är ganska läsvan, så något haltade mer än min läsförståelse. Det sista problemet är att Russell är en ganska nyfrälst new age-människa, så det är partivis lite för mycket meditation för mig. Men det är inget jätteproblem, det han försöker ta med från den delen av sitt liv är ändå mest att vi måste lyfta blicken från oss själva och försöka utveckla vår empatiska förmåga en smula. Tyvärr tror jag att new age-delen av boken kan verka avskräckande på läsarna, det i kombination med att den är onödigt svårläst och ganska rörig tar fokus från den oerhört viktiga bok den egentligen är. Den hade kunnat redigerats och kortats ned avsevärt utan att syftet gått förlorat. Nåväl, trots mina invändningar så rekommenderar jag faktiskt en genomläsning. Det krävs en del tålamod för att ta sig igenom Revolution, men det är det värt. Jag lovar att den omvandling av världens strukturer som behövs för att rädda oss och vår planet kommer att kräva ännu mer tålamod och vara ännu mer värt besväret. Sista ordet i Russells bok väljer jag att avsluta det här boktipset med, det är nämligen något som krävs för att vi ska komma nånstans alls, kärlek.