I alla tider har människan haft en önskan att omforma naturen. Tidvis, det må erkännas, har man låtit naturen efterlikna sig själv. Men så fort möjligheten och tiden funnits så har man varit där och petat. Om man vandrar omkring i en vanlig park i t.ex. London eller Kalmar blir det uppenbart att det finns […][...]

I ett förord skriver den f.d. soldaten Andy McNab om hur hjälten i boken skulle ha inspirerat honom, om han hade fått läsa boken under sin soldatutbildning. Det är en inledning som inte bådar särskilt gott; storslagna hjälteepos har väl aldrig riktigt varit min melodi. Det sagt, kan man väl säga att det här åtminstone […][...]

När jag i julas läste novellsamlingen Some Rain Must Fall hade jag aldrig tidigare hört talas om Michel Faber, efter att ha läst den seglade han dock upp som en av alla tiders favoritförfattare, följaktligen var förväntningarna på hans debutroman Under The Skin löjligt stora, trots det lyckas han mer eller mindre svara upp mot […][...]

Inga lejon, inga blekgrå elefanter på inget solsvett strävt gräs och ingen hägringsskälvande horisont. Dambudzo Marechera skrev inte om det andra ser i Afrika, det hade inget med hans liv att göra och det intresserade honom inte. Hans värld var staden. Djungeln av cement, glas och armeringsjärn där fler går vilse varje dag än någonsin […][...]

Richard Brautigan var inte som alla andra. Han satt inte och filade i evighet med ettans sandpapper på något, hellre yxa till saker lite grovt och måla dem i glada färger. Han visste att han aldrig skulle få något Nobelpris och att kritikerna inte kunde förstå att komik och allvar går utmärkt att blanda. Koppla […][...]

I stora bildsjok över hela uppslag visar fotografen Jens Assur upp världen så som han uppfattar den. Han är en oerhört skicklig fotograf som har förmågan att fånga det avgörande ögonblicket, och att i en enda eller ett par stycken bilder måla upp en berättelse som lever vidare både före och efter det att bilden […][...]

The MOJO Collection har mer karaktären av en tipsbok än ett uppslagsverk. Boken innehåller längre texter om de skivor som presenteras i boken, information om på vilket skivbolag skivan släppts, producent, i vilken studio den är inspelad, vilken månad och vilket år skivan släppts, skivans längd, om den finns tillgänglig i nuläget och vilka låtar […][...]

The Astrological Diary of God är precis just det den heter, med andra ord, Guds astrologiska dagbok. Gud är en 88 år gammal, pensionerad japansk kamikazepilot. Enligt Guinness rekordbok är han även världens fetaste man. Gud är även känd under namnen Japs Eye Fontanelle, Zizo Yasuzawa och "He-Whose-Figure-Of-Beauty-Is-Tinged-With-The-Hue-Of-Cerulean-Blue-Clouds-And-Whose-Uniqe-Loveliness-Charms-Millions-Of-Little-Cupids", bara för att nämna ett par exempel. […][...]

Jag såg en gång en film som hette "psykedelisk resa", i vilken kaleidoskopliknande spiraleffekter drog blicken in mot mitten av bilden, varpå allt släppte och man flackade fritt ut mot kanterna av bilden. Den här boken skulle kunna kallas "metafysisk resa", och det är just den känslan Pirsig skapar. Intellektet koncentreras och släpps samtidigt fritt. […][...]

Redan omslaget på boken är vackert, ett foto av en äng och en ”apokalyptisk” molnhimmel, det tycks vara ett svartvitt foto där svart och gråtonerna bytts ut mot brunt och bruntoner, duplex tror jag att tekniken kallas om man gör detsamma i Photoshop. Det är bra att ha snygga omslag på böcker, inte bara för […][...]