Recension

: Och himlen därovan
Och himlen därovan Jens Assur
2000
Bilda förlag
6/10

Skickligt men rått

Utgiven 2000
ISBN 9157457875
Sidor 222
Språk svenska/engelska

Om författaren

Jens Assur är född 1970 i Stora Blåsjön i Jämtland. Han började sin journalistiska bana på Dagbladet i Sundsvall, då som skrivande reporter. Vid blott 20 års ålder anställdes han som fotograf på Expressen, där han genomförde ett antal uppmärksammade och prisbelönta bildreportage. Sedan 1999 arbetar han som frilansande bildjournalist, för både svensk och utländsk press.

Sök efter boken

I stora bildsjok över hela uppslag visar fotografen Jens Assur upp världen så som han uppfattar den. Han är en oerhört skicklig fotograf som har förmågan att fånga det avgörande ögonblicket, och att i en enda eller ett par stycken bilder måla upp en berättelse som lever vidare både före och efter det att bilden betraktats. Genom böckerna går ett humanistiskt stråk, fotografen vill visa upp människan som innerst inne god och ofta med ett framtidshopp.

Tyvärr så inger inte de bildberättelser som böckerna innehåller så värst mycket hopp. Det finns undantag, som samebilderna som inleder Sverigedelen. Eller den finstämda berättelsen om de två lesbiska kvinnorna som väntar barn. För övrigt så är det mycket sjukdom, Hells Angels, nazister, flyktingar och arbetslöshet.

Den internationella delen är svårast att ta till sig. Alltför mycket blod. Brända människor och sprängda människor. Människor som svälter och människor som knarkar ner sig. Det kanske kan hävdas att det är ju så världen ser ut. Men det tror jag inte på. Världen omkring oss innehåller inte alltid stor dramatik, det finns stunder av harmoni, stillhet och lycka. Och människor som går till jobbet varje dag och som är väldigt vanliga.

Och jag vill ifrågasätta fotojournalistens rätt att rapportera allt. Om man kör upp en kamera mellan benen på en kvinna som just håller på att föda i en ambulans. Kränker man då inte den personens integritet? Även om hennes ansikte ligger i viss oskärpa. Är den bilden verkligen viktig att visa upp?

Det känns som det blir för mycket av allting. Jag vill inte ha Sveriges och hela världens problem i knät på en enda gång.

Ett eller till och med tre problemområden går det att engagera sig i. Uppröras över och brinna för, men detta blir bara för mycket.

Dessa bilder som är så bra i sin nakna, råa, pedagogiska tydlighet är säkert fruktansvärt effektiva tillsammans med en längre text i ett sammanhang. Men med den torftiga bild- och rubriktext som återfinns i slutet av böckerna svävar bilderna omkring utan förankring. Per Svensson och Ginna Lindberg har skrivit bildtexterna och Per Olov Enqvist har skrivit en längre text som handlar mest om fotografen och om hur densamme redan 1994 hade etablerat sig som en internationell stjärna. Jan Eliasson skriver om bildens makt. Han skriver att detta måste visas och han har nog rätt, det är ju bara inramningen som känns så fel.

Verket består av två böcker och är så tungt att man nog kan slå ihjäl folk med dem. Vad som händer är att man blir själsligt ihjälslagen. Och jag undrar, är verkligen världen så här hemsk, bara…?

Tommy Arvidson

Publicerad: 2001-03-06 00:00 / Uppdaterad: 2010-01-02 13:22

Kategori: Recension | Recension: #131

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?